Interiören får lovord och Gustav omvärderar hela DC-konceptet men när köregenskaperna ska avhandlas blir det initialt rejält med stryk. Innan vändningen kommer!

Bra förarplats, gott om stuvutrymmen och en utmärkt ruff. Så långt en lovsång. Även aktersoffan och AMT´s förmåga att utnyttja det befintliga utrymmet ombord gillas. Men sedan är det stopp på lovorden. Åtminstone till att börja med.

Det initiala intrycket är nämligen att båten är trögdriven – med allt vad det innebär av trista köregenskaper och hög bränsleförbrukning.

Som om inte det vore nog så slår varvskyddet till vid fullt gaspådrag och utan att föraren provocerar utöver det vanliga i girarna.

Men allt är inte nattsvart. Visar det sig.

AMT 210 DC visar sig vara pigg, rapp och rolig!

Gustav Morin, testpilot. 

Mitt i eländet misstänker testpiloten Gustav Morin att problemet kan vara lättfixat, att det hela kan förklaras med en smutsig botten i olycklig kombination med ett förvirrat propellerval.

Nyss nämnda misstanke stärks också när testpiloten lägger vantarna på systerbåten AMT 210 BR som med samma skrov och vikt är den raka motsatsen när det gäller köregenskaperna – pigg, rapp och rolig. Och till sist provkör vi ett exemplar av AMT 210 DC där skrovet är rent och motorn intrimmad.

– Jag noterade tidigt att botten var lite slemmig och jag vet att det kan påverka prestandan och förbrukningen mycket. Men det här är första gången jag upplever att det ändrar hela karaktären av en båt, säger Gustav Morin.