Under natten till lördagen bärgades Kostern Lovisa från 1897 som sjönk på ett par sekunder under familjekappseglingen Gullviverallyt för två veckor sedan.
Det var en skräckfylld upplevelse för alla inblandade när den perfekt renoverade klassikerna Lovisa gick till botten utanför Grinda i Stockholms mellanskärgård.
Lyckligtvis agerade besättningen ryggmärgsmässigt korrekt och de ynka sekundrarna som fanns innan båten gick till botten räckte för att få ut yngsta sonen ur ruffen.
Läs mer om incidenten i en tidigare artikel.
Igår fredag, två veckor efter incidenten, var hela familjen på plats för att se båten bärgas.
Bogseringsarbetet började med dykning.
Foto: Jonas Dolk.
– Det var helt klart en utmaning då man gärna vill ha så lugna förhållanden som möjligt. Tanken var att genomföra lyftet på fredagsförmiddagen. Dykarna kunde jobba i lugn och ro under ytan med att fixera båten men vinden var ganska stark så vi sköt på lyftet till eftermiddagen, berättar Jonas Dolk.
Jonas är pappa i tvåbarnsfamiljen som var ombord under incidenten och son till Hans Himbert – ägaren av Lovisa som lagt tusen och åter tusen timmar under de senaste 40 åren för att få henne i det skick hon förtjänar.
Vinden mojnade mycket riktigt under eftermiddagen men nu blev utmaningen att hejda svallen från alla stora motorbåtar som gjorde sitt bästa för att snabbt passera mellanskärgården och nå natthamn längre ut.
– Vi försökte bistå bärningspersonalen hos Team Marin så gott vi kunde genom att åka runt och be folk att köra långsamt. Vissa motorbåtar drar verkligen enorma svall. Vår aktionsradie var ungefär en sjömil, så det var inte helt enkelt. Lyckligtvis var de flesta som vi lyckades få stopp på mycket förstående, berättar Jonas.
Både luftkuddar och kran användes för att lyfta Lovisa stadigt och försiktigt.
Foto: Jonas Dolk.
Lyckligtvis mojnade vinden och trafiken lugnade sig och bärgarna på Team Marin, 9-11 personer med Niklas Eriksson i spetsen, jobbade på trots utmaningarna och mycket försiktigt och metodiskt fick de upp båten klockan 23:30.
– Vi höll oss på avstånd och lät proffsen göra sitt jobb. Det tog sin tid men gick galant. Vi förstod att det var en utmaning att hålla balans på båten under bärgningen då det inte finns så många fästpunkter. De fäste i peket fram och i aktern sattes slingen mot kölen, ovanför propellern. Både kran och luftkuddar användes.
När vattnet mojnade och trafiken avtog kom masten över ytan.
Foto: Jonas Dolk.
Lovisa visade sig vara i stort sett hel. Hon pumpades tom på vatten och sen kunde Jonas och pappa Hans bogsera hem henne utan vidare assistans.
– Dagen efter lyckades vi starta motorn. Den är cirka 30 år gammal och har inte särskilt mycket elektronik. Vi sprejade t-röd utanpå alla kontakter och på allt annat som kan korrodera. Vi tömde den på vatten och blåste rent startmotorn med tryckluft. Sen hoppade den igång.
Det som kommer att bli det stora arbetet nu är omlackering.
– Lovisa är i nuläget ingen rolig syn för den som lagt enorma mängder tid på finish. Det ser ut som att hon fått vattkoppor, säger Jonas.
Det blir till att renskrapa och göra om. Steg ett är att torka båten på rätt sätt.
Lovisa är hel men i behov av en rejäl översyn. Hennes 122 år gamla trä behöver vårdas med varsamma händer för att behålla sin styrka.
Foto: Jonas Dolk.
– Vi kommer att få hjälp av en båtbyggare som har stor erfarenhet av att ta hand om båtar som legat på botten. Torkningsproceduren får till exempel inte gå för fort.
Nästa steg är att masta av och sen bygga tält för att inte utsätta båten för direkt solljus.
Förhoppningsvis seglar Lovisa igen nästa sommar.
Anders Eriksson har just avslutat sin historiska bedrift – att som första svenska segla ensam non-stop runt jorden. Här berättar han om sin upplevelse. 
