Volvo Ocean Race-besättningarna kämpar just nu i minst sagt obarmhärtiga förhållanden på det kyliga södra halvklotet. Team SCA:s ombordreporter berättar om besättningens barnsliga fascination över denna mytomspunna del av världen.
 
“På samma sätt som ett barn väntar på vinterns första snöflingor har vi ”tålmodigt” väntat på att nå fram till Södra Oceanen och de där fartfyllda och obarmhärtiga förhållanden som alla talar om. Nu är vi här. Drömmen har äntligen gått i uppfyllelse. Detta, i kombination med glädjen över att vi sakta men säkert knappar in på de övriga båtarna i startfältet, gör att vi känner oss som barn på nytt – i drivor av nysnö.
 
Vågorna är dramatiska – precis som utlovat. Gång på gång kraschar fören in i det iskalla vatten som fortsätter över däck, spolar sittbrunnen, vinscharna och över tjejerna innan det till slut rinner av i aktern. Det är vatten precis överallt.
 
Vi seglar med ett av våra största segel, A3:an. Vi har bra tryck och håller en medelhastighet på 19 knop. Vi seglar ikapp och surfar nerför vågorna. Det är magiskt där ute, att segla med Albatrosserna och de andra sjöfåglarna som kommer på besök.

Det är svårt att inte vara glad just nu. Liz, Carolijn, Abby och Sam har alla fyra ett leende på läpparna medan de ”skickar” (utan broms, med gasen i botten, fart, fart, fart) båten i ostlig riktning. Veteranerna njuter av att vara tillbaka och deras Södra oceanen-feber smittar av sig på oss andra.
 
Vi tjoar och tjimmar när tjejen vid rodret överträffar prestandasiffrorna, surfar nerför en hisnande vågdal eller lyckas pressa båten till max. Varje kvart uppmanar vi Annie att dra igång en ny låt för vindarna. Vi är på jakt och det känns till 100 %.
 
Livet under däck är väldigt annorlunda jämfört med tiden i Doldrums. Det är kallt och vått – acceptabelt ute på däck men ibland väl utmanande nere i båten. ”Jag blir inte varm i min koj,” säger Sally ”och det är väldigt svårt att sova när man fryser.”
 
Att ösa vatten är en av de mer utmanande sysslorna ombord. Ihopkrupen sitter man och svampar upp pölar med iskallt vatten i en hink och hoppas på att båten inte skall dra iväg med värsta supersnabba vågen. Det värsta är när man tappar hinken med allt uppsamlat vatten – antingen på sig själv eller tillbaka på det ”torra” golvet. Eller allt vatten som letar sig in med de genomblöta kläderna och genom den öppna luckan under, tiden man försöker utföra sitt jobb.
 
Vi ger oss dock inte. Vi fortsätter att svampa ur båten och ta alla andra nödvändiga åtgärder för det här är de bästa och mest spektakulära seglingsförhållanden som vi fått vara med om så här långt in i tävlingen. Vinden, vågorna och det obevekliga vattnet är en del av den episka upplevelsen att segla i Södra oceanen. Precis som den där första dagen med snö. Det är rent – här finns ingen trafik – det är långt till land, vi har bara fåglar och stadig bris i sikte. Här ute känns det som om vi är ensamma i hela världen.”

Innan vinden kom skickade besättningen också den här videon.