Holländska varvet Royal Huisman har just genomfört de första testerna av sitt senaste mästerverk. Här bjuder vi på några hisnande fakta. 

Den mäter 81 meter på längden och 62 meter på höjden. De tre masterna tillåter 3 500 kvadratmeter segelyta som ska vara tillräckligt för att i någorlunda friska vindar och på öppna bogar kunna skjutsa upp spektaklet i 21 spänstiga knop.

Nu lär farten knappast upplevas som hisnande, troligen märks knappt framfarten för de ombordvarande. Men det är ändå anmärkningsvärt att konstruktören tror att man kan nå 17-18 knop i 8 meter per sekund på platt vatten med en vinkel mot vinden på 70 grader. Max krängning anges till 10-15 grader.

I surfarna kan den segla i långt över 20 knop.

Utsikten är det inget fel på. Man behöver nämligen inte ens bli rufsig i håret av vinden för att kunna se sig omkring ordentligt från en och samma plats. Hytten, eller kanske är det vettigare att säga salongen, är nämligen glasad i alla riktningar.

Som namnet antyder så har ägaren redan betat av Sea Eagle I, som sjösattes 2015. Även det var en seglande jakt men den mätte bara 43 meter på längden och det tog fem år för ägaren att vilja byta upp sig. Den gamla jakten ligger nu till salu för cirka 190 miljoner kronor.

Enligt Yachtingworld som säger att de hört sig för ordentligt med både varv och designers från Dykstra and Mark Whiteley Design är ägarens topplista över önskemål, när det kommer till båtens egenskaper, som följer:

• Litet behov av underhåll.
• Funktionalitet.
• Säkerhet.
• Enkelt att röra sig ombord, även under segling.

Det är lätt att tro att det här bygget bara handlar om utseende och storlek. Men seglingsegenskaper och prestanda har också stått högt på listan.

Till exempel är skrovet smalt och vikten förhållandevis låg. Men allt är ju relativt, bara rodret väger 1 250 kg och är ändå betraktat som otroligt lätt då det sannolikt är världens största roder som byggts helt i kolfiber, inklusive roderstock.

Sea Eagle II har troligen världens största kolfiberroder.

Om man skulle ha hållit sig till traditionella byggtekniker så hade man tillverkat roderstocken i stål. Men då hade bara den konstruktionen i sig vägt tre ton.

Rodret styrs via ett el-hydrauliskt system och ger enligt uppgift ingen roderkänsla alls. Men man har monterat en rad laddceller på rodret som ska mäta krafterna och leverera data så att man i framtiden kan skapa en artificiell känsla för rodertrycket.

Skrovets form har optimerats digitalt med hjälp av CFD, computational fluid dynamics, och praktiskt genom tanktester. Även vindmotstånd och prestanda har analyserats och optimerats genom så kallad velocity prediction programming, VPP.

För er som undrar varför man inte byggt högre master än på ägarens tidigare båt, Sea Eagle I, så kan vi avslöja att det hela handlar om att båtarna måste kunna segla under bron som leder ut till Stilla havet från Panamakanalen – Puente de las Américas.

I inslaget ovan visar vi ett antal otroliga bilder och Gustav Morin och Jimmy Hellberg delar sina spontana intryck.

Foto i videon ovan: Priska van der Meulen, Dykstra Naval Architect, Max Cumming, Rondal, Tom Van Oossanen.