Hamnen.ses bloggare Jimmy Hellberg firade sin totalseger i årets Liros SRS-Cup och No-Crew shorthanded-rankingen med en fartrekordnotering utanför Sandhamn i helgens kuling. Men underbart var kort…

Det är inte ofta som det blåser 15 m/s stadigt på Ostkusten, framförallt inte när det också är 16 grader och klarblå himmel, så det gäller att passa på när tillfälle ges.

Jag och Mikael Ryking gav oss ut från min hemmahamn vid Nämdöfjärden i Stockholms skärgård och tog sikte mot Sandhamn och det öppna havet.

Det blev dramatiskt ganska snabbt.

Broachar och kovändningar
Vindmätaren visade 15 m/s stadigt och vi loggade 16 knop med bara revad stor och en liten fock. Vi skulle ta den kortaste, längs Runmarös baksida, och sick-sacka fram mellan grynnorna. Men vi ville samtidigt ta det säkra före det osäkra och kovända när vi behövde, alltså att slå istället för att gippa.

Men just när vi skulle till att vända ökade vinden till 17 m/s och det gick varken att slå eller gippa. Båten broachade när vi skulle falla av och stannade i vindögat när vi försökte slå. Det blev kort sagt onödigt spännande mellan grynnorna.

Vi insåg där och då att det vore bra med ett par extra händer om vi skulle ge oss på det öppna havet och fick tag på min trogne gast Peter “Julle” Juhlén” som var på plats i Sandhamn. Vi behövde bara plocka upp honom…

Backslaget ryker
Även detta skulle visa sig bli en nervig övning. Vinden låg på rakt in i Sandhamn och vi tog beslut om både att enklast och bäst var att backa in mot bryggan.

Men väl i position med aktern riktad rätt visade det sig att backen inte orkade trycka båten mot vinden. Till slut gick backslaget sönder och vi drev ner mot andra förtöjda båtar. I sista stund lyckades jag vända.

På andra försöket kunde vi plocka upp vår tredje besättningsman och sätta kursen mot havet.

Lite segel
Det är inte ofta man får testa båten i riktigt tuffa förhållanden och därför skulle vi ta det lite lugnt. Vi startade med två rev i storen och den minsta gennakern. Till en början kändes det lite klent då vinden avtagit till 11-13 m/s. Men så ökade det till 15 m/s igen och vi loggade stadigt 18 knop. Segelsättningen kändes perfekt och vi gick som tåget.

Så ökade vinden ytterligare. Till 17 m/s på topp och båten fullkomligt rusade fram. I ett tiotal sekunder. Sen small det till. Gennakern sprack i toppen, precis under förstärkningen under fallinfästningen.

Den är förvisso lika gammal som båten, från 1996, och nylonet borde ju vara det första som går sönder. Så detta kom kanske inte som en chock.

Snabbt dit segt hem
Vi hade vid det här laget seglat undanvind i 15 minuter och det skulle visa sig att det krävdes två timmars kryssande för att komma tillbaka. Väl i hamn var vi rätt mosiga och istället för att, som planerat, ge oss av hemåt så blev det en natt i Sandhamn. All segling med PAC-MAN loggas på en dator med hjälp av en mjukvara som heter Adrena Optima, gjord för att skapa polärdiagram och sailcharts. När jag gick igenom loggen för seglingen så fann jag flera datapunkter över 20 knop och toppnoteringen löd 21,9 – rekord!

Liros Cup – resultat 2014
No-Crew- ranking 2014