Att titta på en båt och låta sig imponeras av design, lösningar, layout och framtoning inomhus är en sak. Att ta pulsen på den är en annan. 

Risk för fartblindhet
Sjöegenskaperna gör ingen besviken. Tvärt om. För här har vi att göra med en riktig solskensracer som är god för 44 knop med en 300–hästare där bak. Och det går att köra fort på upprört hav utan att färden känns speciellt dramatisk. Bekvämast blir det om man tar plats i någon av de racing-inspirerade stolarna närmast vindrutan.

Jag provocerar båten i med-, mot-, och sidsjö. Och visst, kör man i över 40 knop så måste man förstås vara på alerten med både ratt och reglage. Men alla former av kast, vobblingar och andra obehagligheter uteblir hur jag än plågar båten. För den levereras med en mycket angenäm inbyggd pondus som gör att man måste slänga ett öga på loggen för att förstå att det faktiskt går fort.

Havets sportbil
I aktersoffan är färden desto stökigare. Skyddet från vindrutan räcker inte ända bak hit och det blir blött när rykvatten från de allra mest uppstudsiga vågorna letar sig in över friborden. Men lika lite som någon skulle komma på att klaga på benutrymmet i baksätet på en sportbil så tycker jag att den bristande komforten i aktersoffan på Finnmaster T8 är något att bli upprörd över.

Stillaliggandes i hamn är alla sittplatser lika bekväma. Sänker man sedan bordet (det sker med en knapptryckning) så får man en bädd med plats för två fullvuxna soldyrkare.

Som vi har rapporterat tidigare är Finnmaster T8 lätt att uppskatta för sin raka, enkla och okomplicerade planlösning. Att ta sig ut på badbryggan är lika enkelt som att ta sig från sittbrunnen upp till fördäcket. Rejäla trappsteg och breda passager. Väl uppe på fördäcket uppskattas också att det är plant som en dansbana.

Sist men inte minst en stjärna i kanten för stora ljusinsläpp i såväl fördäcket som i skrovsidorna. Det gör att båten känns som en fullfjädrad bobåt. Förruffen nu är en plats där man faktiskt vill vistas i.
Och inte bara bara sova och förvara prylar i.