Dagens båtägare åker gärna båt – men vill inte leva båtliv. Det vet båtproducenterna och det framgår tydligt av flera undersökningar. Men Hamnen.ses Elias Johansson anar ett trendbrott.
Gärna en båttur, men inget runtomkringtjafs. Bort med allt vad båtvård heter. Bort med underhåll, klubbgemenskap och gemensama sjö- och torrsättningar.
Och framför allt – låt mig slippa övernatta i båten.
Ungefär så resonerar den moderna båtmänniskan. Något tillspetsat – det må vara – men klart är ändå att båten har degraderats från att vara familjens semesterparadis och sommarboende – ja, familjens alllt. Till att vara ett fordon och ingenting mer.
För tydlighetens skull – och för att ingen ska tro att jag menar att alla fritidsbåtar är simpla fordon – så ska det påpekas att det fortfarande finns folk som seglar, kör, vårdar och lever hela båtlivet, så som jag minns det från förr. Men här handlar det om de andra. De som äger båtar utan att vara båtmänniskor, precis som man äger en bil utan att för den skull kalla sig “bilmänniska”.
Åka båt eller leva båtliv?
Svunnen är alltså den tid då båten var allt och båtlivet var det som fick ta all ledig tid – från det första skraptaget i vårsolens bleka sken tills den sista saftdunken med sand hade hängts upp i presseningens öljett efter torrsättningen i höstmörkret. Allt detta vill den moderna båtmänniskan helst slippa. Däri ligger också förklaringen till det stora utbudet av könlösa dagtursracers som knappt går att skilja från varandra.
Könlös eller ej. Dessa dussinbåtar gör sitt jobb. De fraktar den moderna båtfamiljen snabbt och bekvämt (nåja) till badviken. I brist på genuint intresse klagar de inte så länge båten går lika snabbt på vägen hem så att de hinner med en golfrunda samma dag.
– Så jorå, kan det låta när den moderna båtägaren snackar båt, vi köpte den i våras. Det är en sån här… vad heter den… den har i alla fall ett jättesmart fack där i frammen för datorn… Sea Hawk! Det är en Sea Hawk 26:a!… tror jag. Eller så var det Sea Shark…
Väl hemma efter sjöturen tar varvspersonalen hand om Sea Hawken – eller Sea Sharken. De lyfter upp den, spolar av den och stoppar in den i facket märkt “Sea Ray 26 – Pettersson” där den får ligga tills den moderna båtfamiljen lyckas klämma in nästa utflykt i sitt röriga livspussel. Det får bli där mellan yogan och meditationskursen näst–näst–nästa lördag.
Missar poängen
Men det är också all tid som båten blir tilldelad, så det där med att läsa hamnboken blir inte av. Ej heller finns det tid att upptäcka fler funktioner ombord än ratten, gasen och så förstås “facket för datorn där i frammen”. Värst av allt är att familjen aldrig tar sig tid till en båttur utan stress som då hade skänkt dem mer återhämtning och själavård än alla de yoga-pass och meditationslektioner som de ständigt skyndar sig till.
Men de är inte ensamma. I Transportstyrelsens stora båtlivundersökning från 2015 (som handlar om svenska fritidsbåtar och hur de används) framgår tydligt att de flesta båtägare i landet gärna åker båt – över dagen, om de har tid och om solen skiner – och att intresset för båtlivet i övrigt är klent:
Viljan att spendera mer än en dag i en fritidsbåt är ytterst liten. Urklipp ur Båtlivundersökning 2015.
Men allt är inte nattsvart. Färsk statistik från köp– och säljsajten Blocket visar siffror som med lite god vilja skulle kunna tolkas som ett trendbrott då de fem mest klickade båtarna under de senaste veckorna är rejäla bobåtar för långfärd.
Åter till ett sunt båtliv?
Är detta det första steget på vägen tillbaks till det båtliv som innehåller mer än en snabb tur till glasskiosken? Ska folk börja övernatta, leva klubbliv och lukta fernissa nu?
I så fall är det många som står inför nya upplevelser och intryck. Ta bara en så enkel sak som ljudet av fendrar som man inte uppfattar på dagen. Men som har en märklig förmåga att stämma upp ett makalöst knarrande precis när man stänger ruffluckan och kryper ned i kojen.
Om det är ruffluckan som är startsignalen även för alla fallinor också vet jag inte. Men det är i alla fall på natten som alla fall drar igång sitt monotona klingande i gästhamnens mastskog. Och som berör alla på ett eller annat sätt.
Så nu, kära nykomling i båtlivet, är det dags för dig att välja sida.
Är ljudet av knarrande fendrar och klingande fall skön musik? Eller är det bara ett jädrans oväsen?
Tycker du som hamnkaptenen så får du lindriga uppgifter på båtklubbens städdag.
Om inte så får du ta båtplatsen längst ut på nocken.
Välkommen till båtlivet!
