Vår krönikör Erling Matz lägger till i Cowes under Classic Yachts Challenge och rapporterar om svårtyglade klassiker, fendrar i frisörernas skyltfönster och svenskar som gör bort sig i svårnavigerade vatten.
Foto Guido Cantini.

Första veckan i juli är det Classic Yachts Challenge i Cowes på Isle of Wight, den märkliga ön i Engelska kanalen. Här handlar allt om båtar och kappsegling.  Frisören har fendrar i fönstret för att seglare ska känna sig hemmastadda och alla strosar kring i roströda seglarbyxor – när de inte är ute och kappseglar förstås.
Världens mest exklusiva yacht club, The Royal Yacht Squadron, har förstås sitt klubbhus, eller ska vi säga slott, här och ett batteri av startkanoner.  Nu är hamnen Cowes Yacht Haven fylld av gamla träbåtar.

Här ligger Coral, en tvåmastad skonare på så där 90 fot byggd 1897. Hon påminner mycket om Kryssarklubbens Gratia, som ju är jämnårig och byggd just här i Cowes , men med en stor skillnad. Coral har behållit sin gamla skonarrigg. Gratia har kutterrigg som är betydligt enklare att hantera.
Carina, som seglat styrman på Gratia vet:

”En slänggipp med en rigg som Corals och du mastar av”, säger hon medan vi vandrar mellan skrov i hondurasmahogny med minst åtta lager fernissa och speglar oss i bronsbeslag.”

Men om en rigg är svårhanterlig bryr sig en engelsk seglare och gentleman inte om. Allt ska vara som under “the Good Old Days”. Och det finns ju en besättning som ska kunna hantera sådant. ”Rule Britannia” är rubriken på turisttidningen och här ska allt vara original rakt igenom. Som på Sceptre, en Internationell 12 meters R Yacht som var med i America´s Cup 1958. Exemplen är hur många som helst och däcken i kvartersågad Oregon pine glänser – teak är trams.

En vecka ligger träflottan i Cowes och som svensk finns en och annan igenkänning. R 8:an “Ann Sophie” är med, nu under tysk flagg. För trettio år sedan ungefär var jag med i juryn och gav henne Skagerakstipendiet. Motiveringen var någonting i stil med: ”För en synnerligen välhållen äldre träbåt”. Och prissumman tiotusen kronor. Nu seglar hon alltså under tysk flagg och är minst lika välhållen. Ett spännande återseende.

Det var också här vid Isle of Wight Sverige för första gången gav sig in i den internationella kappseglingscirkusen. Båten hette Sverige och var en tvåmastad skonare byggd på Lilla Essingen i Stockholm. Året var 1852. Sverige mötte skonaren America – hon som fått ge namn åt America´s Cup, men när hon seglade mot Sverige var hon såld till England.

Det gick inte bra för Sverige. Banan gick runt Isle of Wight – precis samma bana som deltagarna i Classic Week seglar i dag. Men Sverige seglade bort sig bland strömmar och sandbankar och förlorade. Inte konstigt egentligen. Vattnen här är extremt svårnavigerade och hur man klarade det för 150 år sedan är ofattbart. Om man nu alls klarade det…

I morgon klockan 04.30 är det vår tur. Det ska blåsa 5 Beaufort WNW. Är vi i The Needles klockan 05.30 har vi 4,4 knop medström och vår fart över grund borde vara mellan 12 och 13 knop.
Allt är väldigt mycket enklare idag med plotter och Reeds Nautical Almanac än för stackars skonaren Sverige 1852.

Läs mer på www.britishclassicyachtclub.org.