Fem viktiga frågor om båtbesiktning

Vad är en besiktningsman? Varför skall jag anlita en besiktningsman? Spelar det något roll vilken typ av besiktningsman jag anlitar? Vad bör ingå i en besiktningsmans uppdrag? Vad händer om han gör fel? Sjörättsjurist Johan Westman förklarar och besvarar de viktiga frågorna.

1. Vilka typer av besiktningsmän finns det?

Säkerhetsbesiktningsman.
De är vanliga båtägare som du och jag och alltså inte en yrkesman med båtbesiktning som jobb. En säkerhetsbesiktningsman ska ha gått en cirka två dagar lång kurs hos Svenska båtunion. På denna kurs har han lärt sig att titta på de grundläggande säkerhetsaspekterna och varna för säkerhetsfel. Det brukar ofta finnas någon eller några säkerhetsbesiktningsmän per båtklubb som har denna utbildning.

En säkerhetsbesiktningsman kan bara, och får bara, uttala sig om säkerheten, ingenting annat. Idén med säkerhetsbesiktningar är ett samarbete mellan försäkringsbolagen och SBU. Många försäkringsbolag har nämligen som krav att en båt som är eller blir äldre än 25 år, vart tredje år skall genomgå en säkerhetsbesiktning.

Vid en sådan besiktning noteras eventuella säkerhetsbrister, men inga åtgärder krävs och följaktligen finns heller inga sanktioner om felen ej rättas till. Om du köper en 25 år gammal båt och vill ha den försäkrad måste du däremot i allmänhet anlita en auktoriserad besiktningsman eller motsvarande. Därefter räcker det med en säkerhetsbesiktning var tredje år.

Även om det här systemet kan te sig uddlöst har det en god preventiv verkan inte minst genom att snacket på båtklubben ju ofta berör säkerhet. Och en säkerhetsbesiktning kan genom detta system ske lokalt och är förhållandevis billig. Den kostar ungefär femhundra kronor.

Godkänd besiktningsman.
Begreppet godkända besiktningsmän finns inte i Sverige och ingen har alltså rätt att kalla sig godkänd besiktningsman.

Auktoriserad besiktningsman.
Den som vill ha en fullständig besiktning av båten ska anlita en auktoriserad besiktningsman.

En auktoriserad besiktningsman kan vara:

” förordnad av Svenska handelskammaren

” utsedd av Sjöfartsverket

” auktoriserad av Båtbesiktningsmännens Riksförening, BBR.

Varje instans upprättar listor över vilka de själva har utsett, auktoriserat eller förordnat. Som besiktningsman kan man finnas på alla listor, på bara en lista eller rent ut av inte på någon.

Handelskammarens besiktningsmän.
För att bli antagen söker man själv, men på rekommendation av någon annan. Handelskammaren har ett mycket stort utbud av förordnade personer, några av dem förordnas till båtbesiktningsmän. Förordnandet gäller ett år i taget och förnyas om ingenting graverande inträffar.

Handelskammaren kräver att personen skall vara lämplig, ha viss branschvana och inte ha ekonomiska problem. För att bli utesluten finns inga formella krav som måste vara uppfyllda utan det sker en lämplighetsprövning inför varje fall som tas upp. Följden blir då att förordnandet inte förnyas nästa år.

Sjöfartsverkets besiktningsmän.
Sjöfartsverket går likadant tillväga som Handelskammaren. Enda skillnaden är att Sjöfartsverkets godkännande är gratis medan Handelskammarens auktorisering kostar pengar.

Auktoriserade av BBR.
De enda som egentligen har rätt att kalla sig auktoriserade är de vilka är auktoriserade av Båtbesiktningsmännens Riksförening, BBR.

BBR är en intresseförening som fungerar som vilken bransch- eller intresseförening som helst. Den arbetar med de problem och frågor som uppstår kring båtbesiktning, utreder krav som ställs mot dess medlemmar samt bedriver vidareutbildning av sina medlemmar.

För att få bli medlem i BBR krävs att man genomgår ett teoretiskt prov och en eller flera provbesiktningar. En provbesiktning går till så att en båt, vilken redan är besiktigad av en auktoriserad besiktningsman besiktigas av den som söker auktorisation. Om han missar ett antal väsentliga fel och brister blir han underkänd och får inte bli medlem i BBR.
Om felet inte är så allvarligt får han göra om besiktningen.

I bedömningen för auktorisation och medlemskap i BBR bedöms även integritet och personlighet. Detta är extra viktigt för en besiktningsman eftersom arbetet är så beroende av personkontakter och att parterna får förtroende för varandra. Auktorisationen gäller tillsvidare.

2. Vad ska en besiktning omfatta?

En säkerhetsbesiktning omfattar bara säkerhetsaspekterna och är endast en vägledning.

En auktoriserad besiktningsman ska ha kunskap att gå igenom helabåten, man skulle kunna kalla det för en konditionsbesiktning. Besiktningsmannen gör en okulär besiktning. Om han misstänker någon defekt ska han påpeka detta, undersöka felet och han kan även föreslå en lämplig åtgärd för att rätta till det.

I besiktningen ingår dock inte att pröva hållfastheten i de olika materialen. Däremot bör han fuktmäta skrov och däck.
Den som begärt besiktningen har skyldighet att upplysa om de fel och brister som han eller hon känner till. På så sätt kan ägare och besiktningsman i bedömningen komma så nära båtens egentliga skick som möjligt.

Besiktningsmannen har inget eget utredningsansvar utan måste godta de muntliga uppgifter han får av ägaren. Slutligen bör nämnas att i besiktningen ingår inte att plocka isär båten eller att skruva loss delar av båten.

3. Har besiktningsmännen försäkringar?

En säkerhetsbesiktningsman har ingen försäkring och har heller inget juridiskt ansvar för den bedömning han gör.

En auktoriserad besiktningsman är däremot rekommenderad att ha försäkring.

Handelskammaren och Sjöfartsverket kräver inte försäkringar. BBR har en gemensam ansvarförsäkring för sina medlemmar. Det är inget absolut krav att ha just denna försäkringen, men försäkringen är till för att vara en hjälp för medlemmarna.

4. Vad händer om krav uppstår mot besiktningsmannen?

En auktoriserad besiktningsman svarar personligen för sina egna utlåtanden. Försäkringsmässigt löses anspråken så att försäkringsbolagen vänder sig till BBRs styrelse vilka lämnar ett yttrande eller en rekommendation till försäkringsbolaget. Ofta rekommenderas även en ny besiktning av en annan medlem i BBR.

5. Vilka fördelar och nackdelar finns det med att anlita en besiktningsman?

Självfallet är det mycket bra, ofta oundvikligt att anlita en besiktningsman. Innan man köper ett hus är det naturligt att man låter besiktiga det. Det borde vara lika naturligt vid båtköp. Inte minst eftersom en båt i dag oftast betingar ett mycket högt värde, ibland i nivå med ett hus.

Som jurist på advokatbyrå är det självklart att jag stundtals kommer i kontakt med avarterna av båtköpen. Men de flesta båtbesiktningar/båtköp går självfallet utan problem. Men det finns en del aspekter när det gäller besiktningsmännen som är värda att beakta.
Först och främst gäller det dolda fel. Det kan gälla ett konstruktionsfel, en dold fuktskada, sprickor i skrovet eller plastpest.

En köpare har undersökningsplikt för det han köper. Och om han anlitar en besiktningsman uppfyller han det kravet. Problem kan då uppstå om besiktningsmannen försummar den delen, eller helt enkelt missar vissa fel på båten. En person som anlitar en besiktningsman anses alltså vara medveten om de fel besiktningsmannen finner vid sin besiktning. Och en auktoriserad besiktningsmans yttrande har stort bevisvärde i domstol. Detta kan få mycket stor betydelse vid en process.

Här ett par typfall:
Ett färskt avgörande i Allmänna reklamationsnämnden ARN från den 2 november 1999 slår fast att om en näringsidkare anlitar en besiktningsman anses konsumenten, i detta fallet köparen, endast bunden av det som uttryckligen står noterat i besiktningsprotokollet. Detta innebär att om det i besiktningsprotokollet står noterat att undervattensskrovet är ojämnt och flammigt, betyder det gentemot en konsument att om t ex plastpest skulle visa sig senare kan konsumenten ändå göra detta gällande mot säljaren.

Är det däremot en affär mellan två privatpersoner gäller inte konsumentlagstiftningen utan köplagen styr detta. Det får då anses att uppgifterna om bottens beskaffenhet utgör en varning och att allt kanske inte står rätt till med botten.

Ett annat fall:
Om det finns en anmärkning rörande teakdäcket i besiktningsprotokollet har en privat köpare svårt att i efterhand ställa anspråk mot en annan privatperson (säljaren). Härmed inte sagt att det är omöjligt bara avsevärt svårare.

Ett onödigt problem är att BBR inte har tagit fram standardiserade besiktningsprotokoll utan alla besiktningsmän skriver lite som det passar dem själva. Resultatet blir att besiktningsprotokollen ofta är synnerligen individuella och mycket varierande.

Ett annat problem är om tvist uppstår mellan båtägare och båtbesiktningsman. Då är det BBRs styrelse, alltså besiktningsmannens egen organisation som rekommenderar försäkringsbolaget de åtgärder som bör vidtas. Det är mycket märklig. Prövningen i sig har jag ingenting emot men den borde ske av en opartisk institution, inte av BBRs styrelse.

Ett annat problem är jäv. Det uppstår lätt i en så liten bransch som den svenska båtbranschen.

Några exempel ur verkligheten:

” En besiktningsman inspekterar det arbete som hans eget varv har utfört.

” En besiktningsmannen och en mäklare arbetar ihop och är goda vänner.

” En besiktningsman lämnar en offert på Handelskammarens papper och ger ett pris på att åtgärda de fel han själv upptäckt vid en besiktning.
Dessvärre är exemplen tagna ur verkligheten. Samtidigt bör det dock sägas att BBR avråder sina besiktningsmän från att besiktiga eget arbete och Handelskammaren avråder kraftfullt från nyttjandet av deras brevpapper för annat än inspektion.

Kritisk måste man också vara mot hur BBR offentliggör att medlemmar uteslut – eller snarare att de inte offentliggörs över huvud taget. Likaledes borde Kryssarklubben och Svenska Båtunionen få möjlighet att informera om de besiktningsmän som får anmärkningar.
Sammanfattningsvis är det dock viktigt att konstatera: De flesta besiktningsmän är ytterst kompetenta och skickliga. Fördelarna att anlita en besiktningsman överväger vida nackdelarna. Men var alltid vaksam.

Läs även våra andra artiklar om besiktning:
Båtbesiktning
Kan vi lita på besiktningsmännen
Tre besiktningsmän om samma båt
Alla svenska besiktningsmän

Text Johan Westman

 

Vilket ansvar har besiktningsmannen?

Besiktningsmannen har stort ansvar, går han att lita på?

Besiktningsmannen har stort ansvar, går han att lita på?Nu är det många som säljer sin båt – och många som köper. Läs vad som gäller om en besiktningsman tittar på båten. Kan du lita på honom? Vilket ansvar har han? Och var hittar jag honom?

Varje år byter tiotusentals båtar ägare. Ofta rör det sig om stora pengar, några hundra tusen eller kanske en miljon. Att köpa båt är en stor affär för en privatperson, ofta i klass med hus.

Ändå går det inte sällan väl lättvindigt till. I länder som Storbritannien och USA finns besiktningsmän som gör tjocka utredningar om båtens kondition. Två, tre dagar håller de på. Det kostar en slant men affären är stor och den detaljerade dokumentationen kan vara väl så värdefull även efter köpet. En bra kom-i-håglista på vad som behöver göras.

I Sverige är det annorlunda. Här säljs minst lika många båtar, men det besiktningsmännen sätter i handen på ägaren eller köparen är i bästa fall en egen hopkommen blankett på ett par sidor. Den kan vara bra men är långt ifrån det som presteras i utlandet.

Tidningen På Kryss lät tre besiktningsmän oberoende av varandra och ovetande om varandra besiktiga samma båt. Värderingen skilde på hela 25 procent!

Vi benar också ut vad en besiktningsman är och vilket ansvar han har. Viktiga frågor både höst och vår.

Läs också:
Besiktningsmännens juridiska ansvar
Kan vi lita på besiktningsmännen
Tre besiktningsmän om samma båt
Alla svenska besiktningsmän

Båtlivets Juridik: Bolag bör veta

En båtägare offererades av ett sjöanläggningsbolag en boj med lämplig förankring på anvisad plats för en viss båt för i allt 3 300 kr. När arbetet var färdigt debiterade bolaget därutöver 825 kr i moms, vilket båtägaren vägrade att betala.

Någon månad senare klagade båtägaren på otillräcklig flytkropp, draggande ankare och försliten lina, varav han betalade flytkroppen med 450 kr. Bolaget krävde emellertid ytterligare 3 000 kr för extraarbetena, och bolagets chef klagade i ett långt brev på svåra förhållanden på platsen och hur båtägaren snott till sig en momsfri anläggning på lojala beställares bekostnad.

Nämnden konstaterade i sitt avgörande 95-5732 att momsbetalning är säljarens sak och att ett givet pris till en konsument ska innefatta moms, samt att bolaget som expert bör veta att förankra bojen på rätt sätt. Båtägaren gavs rätt att behålla anläggningen till erlagt pris.

Fryst vid uppläggning

Dick Kvalsterman hade lämnat sin båt till Sundets Marin AB för vinterförvaring. På våren hade han tagit ut båten och snart fått ett allvarligt motorhaveri.

 

På grund av “förlorat förtroende för uppläggaren” hade han då lämnat motorn för lagning hos en annan motorreparatör. Han krävde förvaringsvarvet på ersättning för reparationsnotan.

Nämnden fastslog i Änr 94-4391 att Dick inte kunde få någon ersättning eftersom han inte gett förvararen tillfälle att själv rätta till felet.

 

En fråga om handpenning vid båtköp

En begagnad 33-fotare var under försäljning för 300 000 kr. I kontraktsförslag nämnde köparen en handpenning om 20 000 kr, men kontraktet, som skrevs av säljaren, angav bara handpenning “enligt överenskommelse”.

Kontraktet skulle undertecknas en viss dag sedan en del tillbehör monterats och detta skedde med någon fördröjning, varefter köparen översände hela 150 000 kr “som dellikvid”, vilket säljaren sedan kvitterade “som handpenning”. Före avtalat leveransdatum betalade köparen resterande 150 000 kr av köpeskillingen.

Vid det laget hade emellertid säljaren funnit en konkurrerande köpare, som var beredd att betala 30 000 kr mer för båten, och han ville därför komma ifrån avtalet. Han satte ut ett datum för avhämtande och meddelade att köparen “kunde känna sig blåst på handpenningen” – tydligen de först betalade 150 000 kr – om båten inte hämtades då. Tvisten lär vara löst genom förmedling av anmälaren, som dock undrar om säljaren hade rätt att ställa sådana krav.

Svaret är att säljaren, av en hel rad skäl, inte hade någon sådan rätt.

För det första innebär en överenskommelse om handpenning inte nödvändigtvis att köparen förlorar beloppet genom att frånträda avtalet, såvida detta inte uttryckligen klargjorts. Om handpenningen istället ses som säkerhet för den skada som frånträdandet orsakar, har köparen rätt att återkräva ett eventuellt överskott.

Även om det klargjorts att handpenningen är förverkad om köpet inte fullgörs, gäller det bara för köparens försummelser. Säljaren kan inte dra sig undan avtalet – på grund av bättre bud eller annat – och ta hand om handpenningen, och han kan inte heller uppställa någon viss avhämtningsdag som villkor för köparens rätt att få sin båt. Handpenningen är närmast inriktad på att framtvinga betalning, medan varans avhämtande är knappast något som behöver framtvingas med hjälp av handpenning.

I det här fallet rör det sig dessutom inte om “handpenning” utan om delbetalning. Handpenning skulle enligt kontraktet betalas “enligt överenskommelse”, men någon sådan överenskommelse blev aldrig träffad, eftersom köparen skickade “dellikvid” på mycket högre belopp än en normal handpenning. Och säljaren kan inte ändra på betalningens karaktär genom att kvittera beloppet som “handpenning”.

Om det hade avtalats att beloppet faktiskt var sådan handpenning som förverkas vid bristande fullgörelse, hade överenskommelsen drabbats av en ogiltighetsregel i köplagen, som innebär att beloppet jämkas till att svara mot den förlust som drabbar säljaren genom köparens avtalsbrott. Men här var det som sagt inte tal om något avtalsbrott på köparens sida.

Maneter i kylvattnet

Mårten hyrde Tures 43-fotare för tre veckors julisegling i Bohuslän. Hyran var tjugotusen kronor med en skadedeposition av tvåtusen. Dagen efter övertagandet låg Mårten i Marstrand och lämnade motorn igång i minst en halv timme för att ladda batteriet.

Vid hans återkomst hade motorn stannat och befanns ha skurit, troligen på grund av maneter i kylvattenintaget.

Mårten ville ej vänta på reparation utan hävde avtalet. Ture krävde ersättning med 7 500 kr för reparation, 15 000 för ej erlagd hyra och 850 kr för debiterad båtplatsavgift. Mårten kunde på sin höjd vitsorda reparationskostnaden.

Skiljedomaren framhöll att hyrestagaren enligt kontraktet svarade för fel som ej visats bero på ägaren eller båtfel, och att han därför måste täcka reparationskostnaden. Båtplatsavgiften var en direkt följd av reparationen och ingick i hyrestagarens ansvar.

Däremot hade kontraktet ingen bestämmelse om ansvar för sådan följdskada som hyresbortfall. Ansvar för sådant måste enligt vanliga regler bero på om skadan berodde på hyrestagarens fel. Det ansåg skiljedomaren att den gjorde, eftersom man inte bör lämna en båtmotor ingång obevakad under så lång tid som en halvtimme. Eftersom båten blev stillaliggande för reparation nästan hela hyrestiden, måste hyrestagaren täcka också den kostnaden.

 

Segel söndertvättade

I nämndens fall 95-3905 hade Peter lämnat en 4 1/2 år gammal rullgenua på 75 kvm till en tvättinrättning för att få bort några fläckar.

 

När seglet återkom var strålningsskyddet urblekt och delaminerat från seglet, och hela seglet hade förlorat spänst genom att impregneringen var borta.

Tvättinrättningen sade att den tidigare tvättat ett 20-tal liknande segel utan skador och att den aktuella skadan berodde på att seglet var för gammalt.

Nämnden anförde i sitt avgörande 95-3905 att det var klarlagt att seglet skadats vid behandlingen och att tvätteriet “sålunda” måste svara för skadan, men att man måste reducera ersättningen efter en avskrivning av ca tio år dvs här till 55% av nyvärdet.

 

Stöld vid uppläggning

Vid uppläggningsavtal enligt Svenska Varvsföreningens villkor finns två avtalsformer, en som avser förvaring och en som avser platshyra.

I reklamationsfallet Änr 94-3052 hade ingen hänvisning till föreningens villkor gjorts, men kunden hade i fax angett att han ville betala platshyra enligt varvets prislista. Varvet placerade båten bland träd i utkanten av varvsområdet, där båtens utombordare stals och täckningspresenningen skars sönder. En mängd vatten i båten visade att varvet inte utövat någon tillsyn.

Nämnden sade att avtalet inte innebar förvaring eller bevakning och att varvet inte åsidosatt något aktsamhetskrav. Någon ersättning kunde därför inte utgå.

Stulen istället för såld

Rurik Järnhand lämnade sin båt till försäljning hos en marinfirma. Då hans försäkring efter en tid gick ut, lät han inte förlänga den, eftersom båten väntades bli såld när som helst. Båten blev emellertid stulen istället för såld.

Järnhand försökte hålla marinfirman ansvarig för bristande vård, vilket otvivelaktigt är den normala regeln vid förvaring av skilda slag.

Nämnden sade dock i sitt avgörande 95-5123 att det enligt fast branschpraxis åligger en båtägare att vid försäljningsuppdrag hålla båten försäkrad till fulla värdet mot bl. a. stöld, såsom bl. a. framgår av Båtbranschens Riksförbunds standardvillkor. Ägaren måste enligt nämnden själv svara för stölden när det inte skett.

Svensk båt var polsk

En norsk båtköpare H. hade köpt en Contrast av chefen för firman som bygger båtarna. En tyskspråkig broschyr betonar den skandinaviska hantverkstraditionen i Contrastbåtarna.

Båten visade sig sedan i själva verket vara byggd i Polen.

Hovrätten för Västra Sverige fann i dom 1997-05-29 att detta inte var något fel som berättigade till hävning av köpet. Avgörandet grundades på köplagen och ej konsumentköplagen för att säljaren ansågs ha sålt båten privat och kontraktet nämnde inget om att båten skulle vara svenskbyggd, och slutligen betonades att köparen, men inte säljaren var van seglare. Avgörandet är överklagat till Högsta Domstolen.