Ett segel är en investering som ska förvaltas väl för att ge fullutdelning. En vanlig fråga är hur länge ett segel håller, en fråga som är nästintill omöjligt att besvara. God segelvård och vettig hantering ökar naturligtvis seglens livslängd och den seglingsglädje de skänker betydligt.
Gransegel kan få in segel som behandlats väl, och därför fortfarande är i gott skick trots att de är sydda för 15–20 år sedan. Tyvärr får de ibland också in segel som, på grund av misskötsel, är nästan slut efter bara ett par säsonger. God segelvård och vettig hantering ökar naturligtvis seglens livslängd och den seglingsglädje de skänker betydligt.
Båt & rigg
En av seglens, och förvisso även besättningens, värsta fiender är vassa detaljer på rigg och däcksutrustning. Innan segling måste därför båt och rigg gås igenom med tejp, så att inte sönderrivna segel, barn eller kläder förstör semestern eller kappseglingsresultaten. Bäst och prydligast resultat nås med en vulktejp, men även en vanlig stark, vävburen tejp duger.
Fläckar är också ett onödigt ont. Se till att däck, rigg och mantåg är rena från smuts, olja och oxider, varken ett vitt segel eller en “gå-i-land-kostym” behöver smutsas ner särskilt mycket för att se ovårdad ut.
Innan riggning
När alla vant och stag är monterade på masten, ska deras fästpunkter skyddas. Särskilt känsligt är det med saxsprintar, men alla oskyddade beslag och skruvar är potentiella segelmördare. Lämna därför inga utstickande delar otejpade, och stäng alla V:n med tejp eller tunn lina, så att storseglet inte kan kilas fast vid hissning och nedtagning. Tänk också på att vid en misslyckad manöver kan en spinnaker eller gennaker hamna i stort sett var som helst i riggen. Spridarna ska också skyddas, både fästena inne vid masten och nockarna. Tejpa frikostigt flera lager, så att nocken blir rund och mjuk, eller montera plasthjul för att på så sätt minska friktionen mot genuan i slagen.
Lanternor monterade halvvägs upp på mastens framkant, spinnakerbomsbeslag och liknande är ställen som lätt glöms bort, trots att genuan passerar förbi dessa ställen ett otal gånger under en säsong. Tejpa också lanternans fästen på ett sätt så att inte storfallet kan fastna om det i en våg snor sig runt masten, ett vanligt problem som försvinner om lanternan flyttas längre ner. (Glöm inte att kolla vad sjölagen säger om höjden just på din båt).
“A” och “B” ska ha samma vinkel. Tejpa
eller snöra ihop alla farliga “V”:n, samt
tejpa frikostigt på spridarnockarna.
Halshornsbeslag och mantåg
Börja förifrån, och tejpa t ex vantskruvar och saxsprintar, eller nyckelringar, vid halshornsbeslaget och mantågsfästena ordentligt. Gå vidare akterut med handen på mantåget för att upptäcka eventuella brutna kardeler. Ta det försiktigt bara, brutna kardeler är riktiga köttätare. På vägen ska även mantågsstöttornas toppar tejpas, och de främre helst förses med plastrullar som hjälper genuan över i slagen. Fortsätt ända bak, tänk på att det inte bara är ställen där seglen normalt befinner sig som ska skyddas. Vid segelbyten måste seglen kunna släpas fram varsomhelst, och dessutom ska besättningen och deras kläder skonas.
Vanten
Vantens vantskruvar skyddas bäst med plaströr, eller specialgjorda aluminiumcylindrar. Fortsätter man med plaströr en bit upp på vanten, är man välförsäkrad mot riv- och oljeskador från det området. Är ambitionsnivån lägre duger det med tejp, se bara till att alla vassa detaljer får minst tre lager.
Akterstag & backstag
Akterstagets och backstagens fästen måste naturligtvis tejpas, som allting annat vasst. Extra mycket vikt ska läggas vid backstagens övergång från löpände till talja, en punkt där även de undre backstagen brukar vara fästade. Detta är ett paket som under segling, särskilt på undanvind, ligger och skaver mot storseglet, ofta med ganska stort tryck.
Fall
Se med jämna mellanrum till att wirefall inte har brutna kardeler, spinnakrar och händer riskerar annars att skadas allvarligt, och att taluriter vid hakarna är tejpade. Finns det brutna kardeler kan de tejpas tillfälligt, men fallen måste snarast bytas ut, gärna till spectralinor som är skonsammare mot både manskap och material.
Segel ombord
Det finns många sätt att minska seglens livslängd. Naturligtvis går det inte att undvika alla, vissa situationer innebär i sig själva ett ökat slitage på seglen, men med sunt förnuft och kännedom om de värsta fällorna, klarar man sig undan det mesta.
Hissning
Kontrollera innan hissning att alla pistolhakar eller travare sitter rättvända. En hake eller travare som är vriden ett halvt varv sliter lätt sönder öljetten och segelduken när förliket sträcks.
Har travarna en tendens att kärva i mastrännan är de vanligtvis av fel modell. Är det ett nytt problem, och travarna alltså passat tidigare, brukar det kunna avhjälpas med rengöring av mastrännan och smörjning med glidspray.
Är seglet sytt med replik eller profiltejp är det viktigt att det finns en bra inmatare som inte river seglet. Det behövs också en man framme vid inmataren, som ser till att förliket inte kinkar.
Seglen får aldrig överhissas. Särskilt segel i moderna material som mylar och kevlar, ska bara hissas så att rynkorna försvinner. Tänk också på att segel som hissas på löst förstag, t ex efter en undanvind, sträcks upp ganska mycket när riggen tas hem. Seglets förlik tål naturligtvis en viss töjning i trimningssyfte, dacronsegel mer än andra, men ta det lugnt på vinschen.
Fladder
Fladder är en av seglets värsta fiender. Segla därför inte med för mycket segel uppe, utan byt försegel, och när det är gjort, reva istället. Använd aldrig seglen i högre vindstyrkor än vad segelmakaren rekommenderat.
Det är inte heller lämpligt att ha segel uppe vid motorgång, åtminstone inte några längre sträckor.
Dra i snörplinan om akterliket börjar vibrera, men bara så pass mycket att liket stannar. Tänk på att en snörplina som sträckts i hård vind, måste släppas när vinden minskar och innan seglet tas ner.
Slitage
Skydda segel som har mylarfilm ytterst i laminatet med förstärkningar av vävd polyesterduk på utsatta ställen. Seglen ska skyddas där de går emot spridarna, vid röstjärnen och vid mantågstöttornas ovankant. Segelmakaren kan inte montera skydden innan leverans, eftersom en liten ändring av t ex mastlutningen medför att också skyddens placering ändras. Däremot ska man begära att utskurna skydd finns med i leveransen.
Dessa punkter ska skyddas:
1. Spridaren.Tänk på att förstärkningarna ska sitta horisontellt, dvs parallellt med mörkerbanden och inte 90 grader mot akterliket.
2. Ev övre spridare.
3. Vanten.
4. Mantågsstöttorna.
Sätt skydden så att dess ovankant hamnar ca 6 cm över stöttans ovankant.
Välj en dag med lätt vind för att markera var i seglet slitaget hamnar. Använd en vanlig spritpenna eller en bit maskeringstejp. Sedan kan du antingen själv sätta i de självhäftande förstärkningarna, eller ta med seglet till din segelmakare, så hjälper de dig med monteringen. Ska du sätta i dem själv är det lättast om ni är två; en som håller seglet slätt, och en som klistrar. Lägg seglet på något slätt underlag. Är det en duk med väv på ena sidan, är det lättast att börja med den sidan
Var noga med att släppa genuans läskot i god tid i slagen, innan båten når vindögat. Lossa skotet helt från vinschen, så att seglet kan löpa lätt runt riggen, med minsta möjliga friktion. Släpps läskotet för sent, blir friktionen mot spridaren så hög att segelduken permanentdeformeras. Ge också akt på avståndet mellan seglet och spridarnocken när seglet skotas hem på den nya bogen. Om vinden avtar, minskar också avståndet till spridaren, i värsta fall, på gamla dacronsegel, så mycket att seglet spänns mot spridarnocken och blir deformerat eller brister.
Undvik i möjligaste mån att lösa fall, t ex ett kopplat spinnakerfall, eller backstag skaver mot seglet, dessa kan lätt nöta hål på segelduken efter några timmar. Fäst heller inte lediga fall i spinnakeröglor på mastens framkant. Fäst dem i mastfoten, så att genuan inte kan rivas mot dem i slagen.
UV-strålning, fukt och luftföroreningar
Sol och segling är alltid en trevlig kombination. Nackdelen är att UV-strålning är ännu en fiende till seglen. Solens strålar, och vid dåligt väder även diverse luftföroreningar som följer med regnet ner, bryter ner såväl segelduken som trådarna i sömmarna. Sätt därför på bomkapellet över storseglet och stoppa ner förseglet i sin påse efter avslutad segling.
Innan seglen täcks eller viks ner, måste de dock vara torra. Mögel och jordslag får lätt fäste i en fuktig segelduk. Att torka seglen genom att hissa upp dem i riggen och låta dem fladdra, är naturligtvis rent förkastligt, fladdret är en ännu värre fiende än fukten. Saknas möjlighet att lägga ut dem på t ex en brygga för att torka, är det bäst att stuva dem luftigt nere i salongen eller i förpiken. Under semestersegling, när våta segel i salongen inte är så lyckat, viker man seglen löst och surrar dem på däck. Är det bra väder torkar de snart, och i vilket fall som helst ska de ju ändå användas nästa dag.
Rullsegel
Rullbara segel, som sitter uppe hela säsongen, kan gott få lite extra omvårdnad. Först och främst gäller det att skydda dem från vädrets makter. Det enklaste, och bekvämaste, är en påsydd UV-skydds duk, som ger ett bra skydd mot solens strålar. Nackdelen är att regn, och de med regnet medföljande luftföroreningarna, rinner in mellan lagren, lämnar smutsränder och på sikt bryter ner segelduk och sömmar. Sitter seglet uppe länge utan att användas, kan vattnet som rinner in också leda till mögelangrepp.
Ett effektivare skydd ger ett rullkapell, som hissas utanpå det ihoprullade seglet och skyddar mot både sol och regn. Även om kapellet har ett linsystem, som hindrar det från att fladdra, kan det, när båten lämnas utan uppsikt under längre perioder, vara lämpligt att hissa upp en extra lina med kapellet, och sedan sno den runt några varv, för att på så sätt försäkra sig om att det ordinarie linsystemet inte släpper.
Efter en regnig eller blåsig dags segling går det naturligtvis inte att undvika att fukt rullas in i seglet. För att undvika mögelangrepp bör seglet då luftas, helst på en ny segeltur, så snart som möjligt. Det är också lämpligt att, när genuan seglats revad, rulla ut den helt innan den rullas in för förvaring. En revad genua blir mycket hårdare rullad, och eventuell fukt ännu mer instängd.
Alla har väl någon gång sett en rullgenua som blåst ut och fladdrat sönder i hamnen. För att det inte ska kunna hända bör seglets skothorn alltid säkras med ett segelband, särskilt om båten lämnas obevakad ett tag. Ska båten inte användas under en lång period, mår genuan naturligtvis allra bäst av att tas ner och förvaras inne i båten.
Förvaring ombord
Att knöla ner seglen i segelsäcken är ytterst olämpligt. Det medför onödiga brytningar, som bidrar till att seglet försvagas. Bäst mår seglen av att rullas, något som faktiskt många gånger är enklare än att vika dem. Av utrymmesskäl är det emellertid ganska opraktiskt, åtminstone på cruisingbåtar. Näst bäst för seglen, och bäst ur förvaringssynpunkt, är att vika dem på ett bra sätt. Med stora veck och lös sammanrullning blir skadorna på duken minimala.
De flesta segeldukar tål vikning alldeles utmärkt, men det finns undantag. Rena racingsegel, tillverkade av extra hårt behandlad dacron, måste alltid rullas, annars går duken helt enkelt av. Segel i sådana dukar är också extra känsliga för fladder, och måste överhuvudtaget hanteras varsamt för att inte spricka, men de håller formen mycket bra.
Stora segel tillverkade av kevlar förvaras bäst i en såkallad långsäck. Man viker dem, men rullar inte ihop dem. Mindre mylar- och kevlarsegel på båtar där det är hanterbart, förvaras bäst rullade mellan regattorna.
De flesta segel tål att vikas som på bilden. Är Du tveksam, kontakta närmaste segelmakeri.
Storsegel förvaras normalt på bommen. Segel med travare viks akterifrån, på samma sätt som ett löst segel, men med travarna kvar i masten mitt i varje veck. Har seglet replik lönar det sig att rulla ihop det, och sedan surra rullen på bommen. Om det ändå viks ska det göras med stora veck. Se i alla tre fallen till att lattorna kommer parallellt med bommen, eftersom de annars kan deformeras. Går det inte, måste de plockas ur. Släpp på uthalet, beslå seglet löst och avsluta med att sätta på bomkapellet.
Vik seglet över bommen i generösa veck och beslå sedan seglet löst med segelband. Kontrollera att lattorna hamnar parallellt med bommen. Avsluta med att lägga på bomkapellet.
Vinterförvaring
Segel som ska förvaras en längre tid måste vara torra och rena innan de stoppas undan. Spola seglen, och även linor och kapell, med sötvatten och låt dem torka ordentligt innan de viks ihop och stoppas i sin påse. Fläckar av vanlig smuts tas bort med ljummet vatten, lite diskmedel och en mjuk borste, medan olja och liknande tas bort med kemiskt ren bensin. Lägg den fläckade delen på ett rent underlag som inte löses upp av bensin, målade ytor är t ex olämpliga, och skrubba ytan med en mjuk trasa fuktad i bensinen. Medel för att ta bort mögel och jordslag finns också.
Förvara seglen på ett torrt, välventilerat ställe. Ett kallgarage är alldeles för fuktigt, och mögel kan angripa seglet, även om det var helt torrt när det lades dit. Trava inte seglen på varandra, utan ställ dem bredvid varandra, så att luften kan komma åt att ventilera runt påsarna.
Reparationer
Det är gott sjömanskap att alltid ha en reparationssats med ombord. Får seglen skador ute till havs, eller under semestern när man är långt från närmaste segelmakare, finns det metoder och material att laga dem provisoriskt med. Har seglen fått större skador, bör de efter avslutad segling snarast lämnas in till närmaste segelmakeri för permanent reparation. Med mindre skador är det bättre att vänta till den årliga vinteröversynen. Det blir billigare om alla småskador kan åtgärdas på en gång. Ring och fråga om du är osäker.
Reparationssats
Reparationssatsen bör innehålla en rejäl bit märkduk, d v s klisterduk i dacronväv, eller en rulle märkduksband. Förväxla inte märkduken med andra reparationstejper som sällan håller ens tillnärmelsevis samma höga klass på limmet. Vidare bör en segelmakarhandske, några schackel och travare av rätt modell, ett par trimlinelås, en eller ett par nålar, några meter vaxat garn och vanlig polyestertråd finnas med. Vid långfärdsegling kan det vara bra att ha ett par spillbitar av dacron och lite webbingband också, men annars lagas det mesta tillfälligt med märkduk.
Revor
Nötskador och smårevor lagas med märkduk. Revor i högt belastade områden, som t ex akterliket, kan förstärkas med en söm. Sy i så fall med vanlig tråd, och tänk på att det blir dyrare att senare göra en riktig lagning om det är svårt att få bort den gamla, och om den gamla täcker ett onödigt stort område. Märkduken är stark, om bara underlaget är torrt och rent. Tejpa alltid båda sidor. Är det ett segel med mylarfilm på ena sidan och någon form av väv på andra, är det lättast att tejpa vävsidan först, eftersom tejpen fäster så bra i mylarfilmen att lagningen måste bli perfekt i första försöket. Lägg den skadade delen på ett slätt underlag, och försök tejpa så att seglets form inte påverkas. Horisontella, långa revor lagas med en märkduksremsa över hela revan, och vertikala förstärkningsremsor, som tar upp belastningarna, med jämna mellanrum.
Sömmar
Om tråden slitits upp i en vådöverlapp, gäller det att förhindra att sömmen spricker helt. En sprucken söm gör seglet obrukbart, och fördyrar en framtida, riktig reparation. Tejpa sömmen med märkduk, och handsy med vanlig tråd genom segelduk och tejp. Skador av denna typ förekommer framförallt i akterliket på crosscut segel. Eftersom belastningarna är stora där, kan det vara lämpligt att förstärka åtminstone långa skador på samma sätt som andra horisontella revor.
Andra sömmar som slitits upp, t ex i lattfickor eller akterliksfåll, tejpas bara med märkduk. Se till att tejpen får fäste på båda sidor om sömmen, utan att kladda ner onödigt stort område. Tejp och klisterrester fördyrar och förfular bara en senare lagning. Därför ska små hål, relativt obelastade sömmar inne i förstärkningar, eller sömmar där det bara är någon centimeter som gått upp, lämnas utan åtgärd fram till vinteröversynen. Horisontella vådsömmar som gått upp, ska dock alltid tejpas.
Trimlinelås
Trimlinelåsen är lätta att sy på. Problemet brukar mer ligga i att få bort resterna av de gamla, men med en bra tång och lite envishet går det. Se till att trimlinan ligger i spåret, så att den löper lätt och inte är klämd, innan låset sys fast. Sy, med vaxtråd och segelmakarhandske, två varv i åtta. Undvik att segla med trasigt trimlinelås eftersom fladder, en av seglens värsta fiender och ett otroligt irritationsmoment, i liken då inte kan stoppas.
Sy fast det nya trimlinelåset med vaxat garn som bilden visar. Kontrollera att linan löper lätt genom låset.
Travare
Travare är lätta att byta. Plastschacklarna bara kläms eller slås ihop. Har man en tillräckligt stor tång behöver seglet inte ens tas ur masten. Tänk bara på att sätta travaren så att seglet inte blir snott.
Spinnaker och Gennaker
Nylonsegel lagas alltid med märkduk. Spinnakertejp, som finns i samma färger som spinnakerduken, håller inte utan måste sys.
Som vid allt arbete med klister blir resultatet bäst om materialet är torrt. Våta skador, olyckor händer oftast i hårt väder då det också är blött, torkas därför först av så gott det går med vanligt hushållspapper.
Lägg seglet mot ett hårt, plant underlag. Däcket och rufftaket, med sina halkmönster, är inte lämpliga för detta. Finns det en nedgångslucka i plant plexiglas, är det ett utmärkt underlag vid mindre skador, medan längre revor lagas på durken eller navbordet. Det är alltid bäst att laga seglen inne i båten, dels för att där är torrt och vindstilla, men också för att man är ur vägen för det övriga besättningsarbetet. Förhoppningsvis är ju de andra samtidigt i full gång med att hissa en annan spinnaker.
Försök följa brottets kant så bra som möjligt, så att lagningen inte blir alltför rynkig. En jämn lagning belastas utmed hela brottet, medan en rynkig blir punktbelastad vid de dragna ställena, och därför inte håller lika bra. När märkduken är fixerad över skadan, ska den gnidas ordentligt med handen. Trycket pressar då ut eventuell fukt, samtidigt som värmen från friktionen får limmet att härda. Se till att alla eventuella luftbubblor pressas ut, och att märkduken har fullt grepp på hela underlaget.
Vinteröversyn
Lämna alltid in Dina segel för översyn varje höst, även om de ser hela och rena ut. En segelmakare ser begynnande skador, som då kan åtgärdas för en billig peng, innan de förvärras. Detta är, förutom ett bra sätt att på sikt hålla nere reparationskostnaderna, ett enkelt sätt att öka tryggheten ombord.
Till kapitel 1: Vindsförvaltning
Till kapitel 2: Effektivare vindförvaltning
Till kapitel 3: Trimningcykel, verktyg och effekt
Till kapitel 4: Undanvindssegling
Till kapitel 5: Riggtrim
Till kapitel 6: Växellådan
Till Ordlistan
© Copyright Gransegel AB
Första intrycket av den nya Bavaria 40
Jeanneau lanserar den första nya modellen för 2007. Sun Odyssey 39 DS förlänger varvets framgångsrika serie “deck saloon”. Konceptet ger en rymlig och ljus interiör i båten, kombinerat med en stilig exteriör och ansvarig är Jeanneaus italienska designer Garroni, som även har skapat Sun Odyssey 42 DS och 54 DS.
Cunningham är en trimfunktion som är mycket enkel att montera, det är bara två saker som är viktiga att tänka på. Det ena är att linan inte får dra seglet bakåt. Gör den det blir belastningarna på nedersta travaren så stora att den kan dras ur seglet, samma effekt som ett för långt halshornsschackel har. Det andra är att den är tillräckligt utväxlad för att kunna justeras med handkraft. 
På små båtar måste suggorna vara så lätta som möjligt för att inte tynga ner skotet i onödan, medan de på större båtar, med större lyftkraft i spinnakern, med fördel kan göras av kastblock. Kastblocken ger ett flexibelt system som kan användas även till andra trimfunktioner, t ex när genuans skotpunkt behöver flyttas ut på branta sträckbogar. 
