Redaktionen

Alinghi vann första seglingen om Americas Cup

av

En spännande första kryss där Team New Zealand till en början såg ut att ha både bättre höjd och fart. Efter en kort slagduell kopplade Alinghi greppet och ledde sedan runt varje märke.

Första seglingen i det 32:a Americas Cup vanns av försvararen Alinghi. Strax efter start separerade de två båtarna åt var sin kant, Team New Zealand tog höger sidan, Alinghi vänstersidan. När de sedan möttes ungeför i mitten av banan hade Alinghi en knapp ledning. En ledning som de kunde använda till att ta kommandot över Team New Zeeland och tvinga dem ut på högerkanten.

Grov sjö gjorde att båtarna hade svårt att hitta farten, något som Alinghi till en början såg ut att lida mest av.

Alinghi rundade första kryssmärket med en ledning på 13 sekunder. Ett något bättre besättningsarbete gjorde att Team New Zeeland då och då kunde ta in några sekunder men i mål var skillnaden mellan de två båtarna 35 sekunder.

I utmanarfinalen Louis Vuitton Cup vann Emirates New Zealand med 5-0 över italienska Luna Rossa. Under midsommardagens segling fick de se sig rejält slagna av titelförsvararen Alinghi.

Segling nummer 2 i Americas Cup avgörs Söndagen den 24 juni.

Sweet – GP 42

av

GP 42 har ju funnits med tidigare under den här rubriken (här & här). Men nu börjar det bli en del båtar, iallafall i medelhavet. Fermax är ju snyggast hittills? Bilder (och bra koll på klassen) har Pierre Orphanidis på Valencia Sailing.

Vi som var med på Faerderseilasen vet hur fort en GP 42 går när det inte blåser. Men LYS på 1.56 kan ju vara svårt att segla upp till. Al Capone har iallafall läckraste designen på våra breddgrader. Foton (och mer läsning) på Seilas såklart.

 

Smockat med segel på Genevesjön

av

Pär Lundberg han knappt lägga undan sin Blokart innan det var dags för nästa segling på lite annorlunda sätt. Den här gången begav han sig till Genevesjön för att ställa sig i trapetsen under klassiska tävlingen Bol d´Or.

Kände att jag behövde tillbaka till vattnet efter Blokart-köret i Frankrike och fick ett erbjudande om att segla den klassiska Bol d’Or tävlingen på Genèvesjön.

Bol d’Or startar i Genève, sedan seglar man sjöns hela längd bort till Montreux (Jajjemän, samma Montreux som Deep Purple sjunger om) rundar ett märke som ligger 20 meter från land och sen gasar man hela vägen hem igen.

Det enda problemet är att det är sjukt svårseglat. Vinden kommer från alla möjliga riktningar. Det var fler än en gång som det blev automat-gipp eller -slag. Rätt underhållande. Och fantastiskt vackert. Att bränna omkring i trapets i shorts och t-shirt med snöklädda bergstoppar runt omkring är en magnifik upplevelse.

Riktigt kul. Båten jag seglade på var en rätt speciell sak. Kolla in www.out95.com så förstår ni vad jag menar. Jäkligt kul båt när det blåser, mindre kul när det inte blåser. Den fick genast smeknamnet “Floppy” av mig eftersom den är helt omöjlig att segla stabilt i lätta vindar. Bara floppar fram och tillbaka på läskrovet.

Fast när det blåste var den roligare, drygt 14 knop med tre man i trapets i 10 knops true wind var underhållande. Rent generellt så är båtarna som finns nere på de här sjöarna rätt speciella, milt sagt. Gigantiska riggar, åtta man i trapets och all vikt i bulben. Helt galna saker som såklart aldrig skulle funka nån annanstans. En jäkligt kul upplevelse som helt klart rekommenderas, men ta med starka nerver då vinden är väldigt påfrestande.

Pär Lundberg, på väg till Svalbard för att spana in isbjörnar och annat.

Håll fart på båten under Gotland Runt

av

 

Björn Österberg är segelmakare på North Sails i Stockholm. Förutom att han själv är en aktiv kappseglare är han ofta ute med kunder. Björns mål att “få fart på båten”.
Ta del av hans kunskaper inför Gotland Runt

 

Björn österberg har koll på det mesta vad gäller kappsegling, allt från rigg- och segeltrim till arbetsfördelning och att alla ombord ska ha en gemensam målsättning.

– För att kunna uppskatta Gotland Runt är det viktigt att alla är överens om vilken ambitionsnivå man ska ha. Är det ett kompisgäng som vill segla på havet i två-tre dygn och ha kul, ja då ser arbetsfördelningen ut på ett sätt. Seglar man för att vinna ser den ut på ett annat sätt, säger Björn österberg.

Med kompisgänget, menar Björn, är det nog så att alla vill ta del av seglingen, det vill säga styra en stund, trimma segel, navigera och utföra manövrar. Maten ombord är då också viktig för att skapa trivsel och man har gärna med sig lite extra kläder som ombyte.

– De som seglar för att vinna har ett annat upplägg. Den gamla skepparrollen där det är en person som i stort sett bestämmer allt ombord håller på att försvinna, säger Björn.

– Vi seglar efter principen ? vägval, båtfart och manövrar. De är nyckelfaktorerna för ett lyckat Gotland Runt och vilken kappsegling som helst. Vägvalet har navigatören, den väderkunnige och strategen ombord ansvar för. Det kan vara en och samma person eller flera beroende på båtens storlek. Båtfarten har rorsman och segeltrimmarna ansvar för. Manövrar har fördäcksgastarna och de mer mitt i båten, vid masten, ansvar för.

På en längre segling som Gotland Runt tipsar Björn om att dela upp sysslorna mellan de olika ansvarsområdena. Segeltrimmarna och rorsmännen delar upp sig så att de kan få en stund vila utan att båtfarten blir lidande, likaså navigatörs/strategrollen och gastarna.

– Det här är viktigt att bestämma innan seglingen. Och jag råder alla som vill segla mer tävlingsinriktat att segla minst ett dygn tillsammans före starten i Gotland Runt. Då ska båten vara utrustad precis som under Gotland Runt och besättningen exakt lika.

– Förberedelserna är mycket viktiga. Minst halva racet har gått när man kommer till start i Gotland Runt, menar Björn.

Den del av besättningen som Björn österberg oftast ingår i är “Farthållar-teamet”. Han är både en duktig rorsman och segeltrimmare. Men som han påpekar är förberedelserna viktiga.

– Att trimma in riggen har blivit mer komplext med dagens moderna riggar. Här tror jag många skulle vinna på att ta professionell hjälp. Alltför ofta är riggspänningen för låg. Det krävs lång erfarenhet att trimma in en rigg, vissa stag ska vara betydligt lösare än andra och vissa ska vara stenhårda.

Vilka värden, det vill säga vilken fart båten ska ha enligt en given vindstyrka och riktning, är något som proffsen jobbar mycket med. Kappseglingsbåtar har ett polardiagram som visar detta. Till en början är det bara teoretiska värden, men ju mer besättningen tränar desto fler praktiska värden lagras i programmets databas. Ett proffs vet med mycket stor säkerhet redan före rundning vilket segel som är det snabbaste på nästa bog.

– Vi jobbar mycket med segelvalstabeller som visar vilket segel som är mest effektivt för en viss vindstyrka och riktning. Vi vet med andra ord av erfarenhet vilket som är snabbast.

Det som Björn påpekar är viktigt, i synnerhet i slutet av en lång havskappsegling. Det är siffrorna som visar om det är dags att byta segel eller inte. Det finns alltför många exempel på när ett segelbyte får vänta på sig onödigt länge därför att besättningen intalar sig själva att de segel som för tillfället är uppe ändå är det snabbaste. Man vill helt enkelt inte byta för att man är för trött.

– För att kunna lita på sina siffror är det dock nödvändigt att instrumenten är rätt kalibrerade. Kalibrering av instrument är något som det väldigt ofta slarvas med.

Björn österberg ser fram emot Gotland Runt. Han gillar lagarbetet och utmaningen med att segla på havet men ser sig själv “som en allätare inom segling”.

– Ja, jag har väl vunnit Gotland Runt några gånger, seglat Americas Cup och mycket jollesegling. Men nu tycker jag det roligaste med seglingen är att utbilda andra, att få segla med kunder och komma med tips och råd.

LYS största klassen i Gotland Runt

av

Söndagen den 1 juli startar Gotland Runt. 248 båtar är anmälda. För första gången i tävlingens historia öppnar arrangören KSSS för kappsegling enligt LYS. Den klassen är redan nu den största med 93 startande båtar

 

När KSSS öppnar upp för LYS i Gotland Runt strömmar anmälningarna in. Foto: www.skota.se

Inför årets Gotland Runt har arrangören KSSS infört en klass som seglar efter LYS-regeln, Sveriges i särklass mest populära och vanliga respitregel- Praktiskt taget varje kölbåt har redan ett LYS-tal, vilket gör det lättare att anmäla sig, säger Gutta Johansson som har varit med att öppna dörrarna för LYS i Gotland Runt.

Knappt två veckor före start är LYS-klassen Gotland Runts största klass med 93 anmälda båtar. Förmodligen har ORC Club-klassen minskat på grund av införandet av LYS. Endast 46 båtar i den klassen.

Tanken med att införa LYS i Gotland Runt är i första hand att fler seglare ska ha möjlighet att segla ute på havet tillsammans med andra båtar under en längre tid. Under två dygn eller mer ute till havs kommer man in i rutinerna ombord, vaktsystemen rullar på. Samtidigt finns det rundningsmärken som gör seglingen varierad.

– ­Det är en skön känsla att ha seglat runt Gotland och komma hem till målet i Sandhamn igen, menar Gutta som har seglat uppemot 20 Gotland Runt.

På lilla banan, den som för länge sedan kallades Baltic Race-banan seglar de klassiska skönheterna. Nio båtar är anmälda och de rundar Gotska Sandön istället för att köra hela varvet runt Gotland.

Folkfest med mängder av aktiviteter blir det framför allt under lördagen före start, men även under tiden kappseglingen pågår ute på havet.

 

Watski Skagerrak TwoStar 2007

av

Anders Klamer och jag seglade Watski Skagerrak TwoStar för att prova på shorthandsegling. Vi hade hört mycket positivt både från svenskar och norrmän så detta måste man ju bara prova!

Helt otrolig regatta!!! Verkligheten överträffade alla förväntningar. Både när det gäller själva kappseglingen, arrangemangerna, sociala biten runtomkring. Detta måste fler vara med om!

Dessutom gick det mycket bra för oss:

  • Hankø – Arendal 14:49:04 1:a på etappen, 4:a på scratch
  • Arendal – Marstrand 13:11:30 2:a på etappen, 2:a på scratch
  • Marstrand – Hankø 17:21:00 1:a på etappen, 1:a på scratch
  • Totalt 1:a, 1:a på scratch och 3:a totalt

Vi startade 17:00 på onsdagen i klassen LYS 1.15-1.23, övriga klasser startade succesivt under kvällen & natten. I vår klass fanns 35 båtar, bland andra Dufour 385, Grand Soleil 37, First 35, X-102, Stratus, Twostar 36, Norlin 34 MkII, X 342 och ett antal aktiva First 31.7.

Vi hade en idé om att man skulle gå söderut först för att korsa Oslofjorden via Missingarna och Hollenderbåen. Starlinjen låg mellan två öar, och för att få den eftertraktade lovartsänden var man tvungen att gå bakom ett gäng för att kunna slå till toppposition för styrbord. Alla båtar ut om en handfull valde att gå direkt över till västsidan, men på vår kant fanns bland annat CB33 ?Rabbagast? som är erkänt duktig lokal seglare. Tillsammans med honom så tog vi språnget över fjorden strax syd om Hollenderbåen.

Vi hade tydliga indikationer på att vinden under kvällen/natten skulle vrida från sydväst till nordväst, så vi ville till varje pris ligga till höger om våra konkurrenter. Småslag längst ute till höger och innanför Faerder för att gasa på västerut. Andra båtar trodde mer på strömmen som alltid går längs kusten västerut, och tog sig ut i havet.

Att positionera sig i strömmen kostade såklart konkurrenterna distans mot mål, och vid Svenner var vi faktiskt första båt i fältet? kändes bra, men kom inte vårt NV-skift skulle de andra ha mycket mer medström?

?men det lättade succesivt och 00:20 kunde vi slå och sträcka målet för styrbord. Cool!

Sedan ökade det succesivt till 10-12 m/s och djävulsk sjö. Inget vidare men vi visste att vi låg bra till och körde stenhårt.

Pitstop i Arendal. Killarna på ?Trindy? låg bra till men tappade en del på segelskiften längs kusten. Man har 3 timmar på såg innan man startar nästa etapp (alla håller ordning på sin egen starttid). Perfekt för en pyttipanna, ett toabesök och lite bryggsnack. Eller om man behöver laga nåt. Vi var 4:e båt på scratch och 17 minuter före nästa båt på LYS. Gott – då detta var den sträcka jag hade sämst koll på innan racet.

Pang på nästa ettap. Nu blåste det 12-14 m/s och framför oss låg 100 distans av undanvind!

Vi trodde på en stark ostgående ström runt Danmark, och planerade en rejäl underbåge. När inga nära konkurrenter hängde på, t.ex. ?Rabaggast?, fegade vi ur och tog det lite lugnare för att inte chansa för mycket. ?Trindy? vann etappen på att köra hårt söderut för att få bättre sjö och mycket ström.

Vacker solnedgång utanför Marstrand. Vi tror att detta är en 31.7 som jagade oss hela dagen. Under dagen hade vi passerat några båtar och före i mål var bara ?Brigadoon? en Dufour 385. 2:a på scratch och 1 timme före nästa båt på LYS. Wow? vårt medflyt höll i sig.

Vi hade pitstop mellan 00:00 och 03:00 och efter praktiskt fixande och vädermodellerande så vågade (!) jag inte gå och lägga mig för jag var helt säker vpå att jag skulle försova mig till start. Sjuk känsla att ligga och tima startlinjen utanför Strandverken 03:00 på morgonen.

På vägen norrut fanns många olika ideer. Nordost? Sjöbris? Nordan? Vi vissta bara att strömmen var stark (1.5 knop som mest) så vi bestämde oss för den, sedan fick vi se vad det blev när ny vind fyllde på. Vi la ett antal waypoints i (den teoretiska) strömfåran för att maximera effekten och gasade norrut. När vi ser alla konkurrenter utom två dra in till land i jakt på sjöbris. Panik!

Med kikaren kunde vi dock konstatera att de hade motsröm och mycket lite vind. Såg bra ut, och till sist fyllde det på med en nordan som skruvade oss upp mot koster där nu de största båtarna i racet började komma ifatt. Vi var lite nojiga, då ?Rabbagast? var på hemmavatten och hade fortsatt ännu längre västerut och fått än ännu bättre skruv än vår. Ajajaj? hur långt var han före?

Min kalkyl var onödigt pessimistisk. Man var bara strax före och dessutom hade han missat ett märke utanför Marstrand och utgått. Trots att vi var minsta båt var vi alltså först i mål på scratch! Och över 2 timmar före nästa båt First 35 ?Kariette?! Tre bra etapper. Helt osannolikt!

Förtöjd på Hankø. Trötta men mycket nöjda. Att båten var snabb visste vi men vi var osäkra på hur hårt man skulle orka driva den på två man. Svaret är nästan lika hårt som på kortbana. Dessutom hade vi tur att hitta en röd tråd i våra väderprognoser och modeller.

Dessutom blev vi 3:a totalt i gott sällskap:

  1. NOR 11189 piXeline X-442 Henning Hansen Arve Roaas
  2. NOR 7901 Roaring Forties Baltic 52 Brian Raastad Peter Brandt
  3. SWE 8 Blur Albin Nova Peter Gustafsson Anders Klamer
  4. NOR 9779 Jokerman X 50 Per Ottar Skaaret Knut Frostad
  5. NOR 9701 Godevenner First 40.7 Elling Rishoff Morten Brekke
  6. NOR 10921 Skarven Elan 37 Jørn Osnes Hans Skaar
  7. NOR 11733 Venus Elan 40 Vidar Moe Egil Norli
  8. NOR 10910 Ille Moro 1 Bavaria 42 Match Ludvig Daae Eivind Buckner
  9. NOR 12122 Elanor Elan 410 Tor Hove Kjell Inge Heiberg
  10. GBR 5433 Jammy Dodger J/133 Neil Martin Philip Barnes

Andra svenska placeringar:

  • 4:a i LYS 1.15-1.23, SWE 641 Trindy First 31.7 HR 1.19 Jonas Kjellberg Lerums SS Urban Edvardsson BKSS
  • 9:a i LYS 1.24-1.28, SWE 10570 Snubbler X 382 1.28 Jan Svernhage GKSS Björn Svernhage GKSS
  • 3:a i LYS 1.29-1.31, SWE 92961 Chamsiin X 382 1.29 Peter Dahlsten GKSS Peter Pilups GKSS
  • 10:a i LYS 1.37-, SWE 33 Spiff IMX 40 1.38 Lena Having LSS Håkan Hambeson MSS

Alla resultat här.

Segla Blokart så att sanden ryker

av
Blokart är sporten för den som vill segla riktigt fort.

Blokart är sporten för den som vill segla riktigt fort.Blokart är grejen för den som vill segla riktigt fort. Eller vad sägs om att dundra in vid rundningsmärket i 45 knop, rejält fastsänd i säkerhetsbältet? Huvudet och hjälmen skakar så att det är svårt att se. Runtomkring finns 40 andra, lika galna Blokart-seglare. Läs testföraren och toppseglaren Pär Lundbergs underbara berättelse från Franska Öppna Mästerskapet.

 

Text: Pär Lundberg

I 45 fullständigt okontrollerade knop närmar jag mig lämärket. Känslan borde kunna beskrivas som skräckblandad förtjusning men är nog närmare skräckfylld uppgivenhet. Jag kommer in för styrbord. Till en babordsrundning. Måste alltså gippa. I 45 KNOP!

Om det ändå hade varit vatten jag färdades på så vore det kanske ok men nu råkar det vara stenhårt packad sand. Kommer göra ont det här. Faller av och skotar in fullt. Gippar och släpper ut skotet allt vad jag kan samtidigt som jag börjar lova. Men det räcker inte. På en bråkdels sekund är kappsejsningen ett faktum. Medan jag fortsätter min färd på sidan i tangentens riktning ägnar jag en tacksamhetens tanke både till säkerhetsbältet och hjälmkravet.

När jag väl stannat klickar jag loss säkerhetsbältet, krånglar mig ut, välter upp ekipaget och är snabbt på väg igen. Antal tappade placeringar vill jag inte ens tänka på.

Jag befinner mig i La Franquie för att segla första öppna Franska Mästerskapen i Blokart. Förutsättningarna kunde knappast ha varit bättre, tre kilometer stenhårt packad sand utmed Gulf de Lion och vind i överflöd.

Tillsammans med mina sex klubbkamrater i hastigt bildade Blokartclub Baleares från Mallorca så anlände vi på torsdagskvällen till ett kylslaget La Franquie. Viss oro började genast uppstå angående klädsel. Ingen av oss hade mer än shorts och t-shirt med sig och med snö kvar på bergstopparna runtomkring så kan man väl lugnt påstå att den klädseln näppe var passande för klimatet.

Som tur var så var fredagen träningsdag så efter en snabb vända till Decathlon var alla prydligt ekiperade i nya fleece ställ. Vi var redo. Eller ?

Tillbaka på stranden gick vi ner för att kolla in läget innan vi riggade upp. Möte en engelsman som med stort leende berättade att han just slagit sitt personliga fart rekord. 56.5 mph. Med ett två kvadratmeter segel. Jag hade bara mitt fyra med mig. Fan.

Efter lite networkande så började det mesta lösa sig. Fick tag på ett tre kvadratmeter segel och det var vad de flesta körde med så började känna mig rätt lugn. Ut på banan. Vinden låg tvärs stranden och var minst sagt byig. Ena stunden drog du fram i 35 knop och nästa sekund låg man på sidan o käkade sand. Inte helt lättseglat.

Träningen löpte på fint och vanan började infinna sig och kunde konstatera att jag i vanlig ordning är grymt snabb på undanvinden men har lite kvar att jobba på i uppförsbacke.

Anledningen till mina problem på kryssen skulle upptäckas efter sista racet på första dagen.

Ett blokart-race kan gå i upp till 45 knop.

Så var det då dags. Lördagen grydde med lite mera vind men något stabilare. Sex race var planerade med första start klockan 11. På rorsmansmötet klockan halv elva ville dock arrangörerna att några frivilliga skulle köra ett låtsas race först för att se om det överhuvudtaget var möjligt att, säkert, genomföra tävlingen. Med stadig vind runt 40 knop och byar upp till 50 knop var det en och annan som såg lite tveksam ut.

Det som var det stora problemet var lämärket med dåligt med utrymme runtomkring och just det faktum att var tvungen att slänga in en sen gipp för att sen runda. Testförarna stack i väg. Undertecknad hängde på. Man vill ju inte fega. Stort kaos.

Tävlingen uppskjuten till klockan 14. Klockan 14 hade så vinden mojnat en smula. Inte mycket. Men tillräckligt. Starten i landyachting är lite intressant. För oss som kommer direkt från segling i alla fall. 3 minuters sekvens. Ingen rör på sig förrän det återstår 20 sekunder. Eller ja. Ingen utom undertecknad som åkte omkring och skrämde slag på mina medtävlare i 3 minuter innan starten gick.

40 Blokart i mellan 30-40 knop som alla vill till linjen samtidigt. Inga bromsar. Hej vad det går.

Arrangörerna hade lyckats lägga en fantastisk bana, både teknisk och snabb. Varje race varade i 25 minuter och varje ekipage hade en transponder som registrerade antal varv och tid. Precis om Formel 1. Två brutala kappsejsningar och 25 minuter senare linkar jag i mål på 14.e plats. Men sjukt kul var det.

Resten av dagen förlöper ungefär på samma sätt. Vi hinner med 5 race och jag går bara långsammare och långsammare på kryssen. I tredje racet bryter jag storskots pinnen i en gipp och tvingas bryta. Bittert. En ny införskaffas snabbt och jag är på startlinjen till nästa race. Glömmer att ta tillfället i akt att kolla riggen, Förstår inte vad som har hänt med riggen. Har ingen spänning i akterliket. Twistar storen som bara den. Fattar ingenting. Till slut efter sista racet får allt sin förklaring.

Mina våldsamma vurpor har fått min mastfot av kolfiber linat stål att böja sig bakåt. Med andra ord lutar hela masten bakåt och således ingen kontroll över akterliket. Alas ingen fart. Surt. Får tag i en ny del och spenderar lördagskvällen med att montera dit den.

Nu jävlar skall det bli åka av ! Men först lite barbeque och party.

Blokart är rätt stort i Holland och England om man tittar i Europa men betydligt större i Nya Zeeland, Australien och USA. Här i La Franqui finns folk från Frankrike, Spanien, Holland, Belgien och England och det är en väldigt trevlig stämning där farthemligheter utbyts över några glas lokalt rävgift.

De flesta här har seglat på land i många år. Några har varit i Sverige o seglat isjakt. Ett fåtal kommer direkt från segling på vatten. Men alla är överens om att det har varit en fantastisk rolig start på mästerskapet. Kanske med undantag av undertecknad som är något missnöjd med dagens resultat och duktigt revanschsugen.

Söndagen gryr med lite mindre vind och en ny bana som är något mer teknisk än lördagens. Passar mig fint. Efter en kik på resultatlistan så inser jag att jag inte har något att förlora. Om jag seglar konservativt så kan jag ta mig upp till tredje plats. Men hur kul är det att komma trea ? Och vara konservativ ? Nä, fullt ställ. Vinn starten och öka. Bra plan. Som funkar.

Gör en vansinnigt bra start, har bra fart på kryssen, seglar taktiskt rätt och drar ifrån på undanvindarna. Och vinner. Gött. Otroligt lättad av att ha hittat farten igen och med en smula hybris hoppar jag i karten för race två.

Vinner starten. Igen. Men?.fan det var nära. Var jag över ? No guts no glory kör på bara. Vinner igen. Men en väldigt söt belgiska informerar mig med snälla ord och en hand på axeln att jag tyvärr var över linjen i starten. Tur att hon var söt.

Tredje racet. Nu har jag definitivt inget att förlora. Men det som nu har hänt är att efter mina aggressiva starter har helt plötsligt resten av fleeten också börjat bli lite hetare i starten. Fullt tumult.

Adrenalinet sprutar genom öronen när jag frenetiskt försöker hitta en lucka samtidigt som jag innerligt önskar att de hade bromsar på de här sakerna. Fast då hade såklart inte varit lika spännande.

Ser hur att några ekipage är tidiga till linjen. De försöker febrilt sakta ner men med trettio andra som trycker på bakifrån är det inte helt lätt. Någon försöker falla av och åka längs linjen. Ur ögonvrån ser jag att den taktiken fungerat sådär då en tre-fyra ekipage blir liggandes på linjen. Kommer i väg hyggligt, andra led men med bra fart.

Vid kryssmärket ligger jag femma. Ett långt offset ben följer med små möjligheter att passera men lyckas krympa ihop klungan lite innan det är dags för första undanvinden. Släpper skotet ytterst lite medan jag faller av. Accelerationen är löjlig och även om det är läns så gör min skenbara vind att jag snart är max inskotad igen. Och det går fort. Sjukt fort.

Lyckas ta mig förbi några ekipage till och slutar så småningom på en andra plats.Återigen ett fantastiskt tight race med otroligt spännande situationer. Endast tre race var planerade denna dag då många hade långt att åka hem. Så klockan 14 var det hela över. Jag landade på en fjärde plats vilket känns lite men å andra sidan så är det ju bara på skoj?..eller ? Min klubbkamrat Javier Estarellas säkrade segern med ett perfekt score med två borträknade seglingar. 0 poäng.

Nu är det bara att ligga i hårdträning fram till EM i Holland i oktober. Det ryktas om drygt hundra ekipage. Kan bli spännande. Men innan dess ska det bli skönt med lite vanlig segling. På vatten. Utan hjälm.

 

 

Da Vinci 29 – nästan lika skön som Mona Lisa

av
Tradition och hantverksskicklighet kombineras i Da Vinci 29.

Tradition och hantverksskicklighet kombineras i Da Vinci 29.

Namnet på denna glidarskönhet kommer från den italienske renässanskonstnären Leonardo Da Vinci. Men båten är en blandning av holländsk båtbyggartradition och turkiskt, högklassigt träarbete. Da Vinci 29 gör sig bäst en solig sommardag på väg ut till Sandhamn eller Marstrand

J Boats Scandinavia har hittat en intressant motorbåt för den som har enhel del pengar över. Skön nostalgi i modern tappning där fokus är satt på att njuta av en drink eller en god bit mat runt det stora bordet i aktern.

Vill man vara på tu man hand går det också bra. Två sköna kojer med ett litet pentry finns.

Det blänker av fernissan och hela båten utstrålar elegans och stil.

I marschfarten 16–17 knop gör sig Da Vinci riktigt bra. Bogpropeller och en mängd extra tillbehör finns för den som vill ha lite extra.

 Läs mer om DaVinci-båtarna här

Se filmen om holländska Da Vinci 29 i svenska skärgården

Rapport från Sandhamn Open Hav 2007

av

Förväntningarna på Sandhamn Open Hav var stora efter Lidingö Runt-punkan. Även denna gång blev det högtrycksbetonat väder (dagens understatement) och svaga vindar. Men spännande blev det ändå och vi lärde oss mycket om lättvindssegling i stor båt.

KSSS hade lagt en bana bestående av fyren Almagrundet, märket Dämban samt ?Ensamma bojen?, en väderstation till havs som inte finns utmärkt på kortet men som tillsammans med de två övriga märkena bildade en bra distansbana på ca 56 M i triangelform. Tanken var att köra banan två varv, ett åt vardera hållet, samt att ha möjlighet att korta banan vid alltför lätta vindar. Detta var också precis vad som skedde. Banan kortades genom att man endast körde banan ett varv, motsols. Detta var ett mycket bra beslut och genom noggranna kontroller via VHF vid varje rundningsrapport att alla hade uppfattat banändringen uppstod inga missförstånd.

Vi gjorde en förhållandevis bra start vid lovartsmärket och valde att gå lågt för att kunna möta ett väntat högervrid. Vi gick dock inte fullt så långt ut på högerkanten som kanske skulle ha gett mest effekt utan slog in i banan lite tidigt vilket minskade effekten av det vrid som sedan kom. Å andra sidan – hade inte vridet kommit som väntat hade vi haft väldigt långt till märket om vi hade fortsatt längre ut på högerkanten. Ett av många typiska beslut man har att ta ställning till under havskappsegling.

Efter rundningen av Almagrundet väntade benet ned till Dämban. Detta blev en sorts Lidingö Runt-repris. Vi gick i början rätt så bra i förhållande till vår tyngd och försegelyta, men i takt med att vinden lättade ur började lättare båtar åka om och ifrån. Vi låg sedan under flera timmar i linje med bl.a Matrisen (X-37), True Heading (GS40), Mum (Bavaria 38M) och Guldfisk (First 36.7) i farter oftast klart understigande 1 knop. White Lady (X-43) hittade både vind & trim och kom snabbt upp bakifrån och susade iväg rejält framåt. Matrisen jobbade med aktiv segling, lälutning m.m. och fick utdelning på detta när de plötsligt lämnade oss andra. Vi försökte hitta mer fart men lyckades inte på detta ben. Samtidigt hade vi en tydlig strategi att spara oss till natten och inte ge upp. En klen tröst var att också Dehler 44:an Chazara hade problem i den lätta vinden.

Vi rundade Dämban näst sist i klassen, mer än 2 timmar efter Sinergia 40 Data Com, 28 minuter efter IMX-40:an My-X och 18 minuter efter X-43:an White Lady. Det mörknade och vi ställde om till nattsegling. En svag nordlig vind dök upp och Chazara, som enligt rundningsrapporten var 50 minuter efter oss vid rundningen, passerade oss strax i lovart efter att ha fått upp farten med sin stora gennaker. Genom att vi visste att det var stabilt skiktade luftmassor bestämde vi oss för att prova ett annat trim. Detta gav snabbt utdelning och vi fick fart på båten. Vi lyckades bygga tillräckligt med fart för att kunna arbeta med den relativa vinden i spinnakern för att hålla speeden uppe. Vi ryckte ikapp och förbi många av de som seglade om oss på det tidigare benet och kortade avståndet till ledarna. Vi rundade ?Ensamma bojen? ca 13 minuter efter Chazara.

Dags för kryssben upp till Almagrundet. Det hade nu börjat ljusna. Det kom en bris på ca 3-4 m/s och vi kunde fortsätta gå rätt så bra. Kraftig wind shear gjorde det svårt att se om vi höll vår målfart, men vi tog in både på Chazara och IMX-40:an My-X vilka båda enligt mätbreven skall vara snabbare än oss på kryssen så vi gick nog hyfsat bra i alla fall.

Efter rundningen vid Alma var frågan om det var för brant för att vi skulle kunna bära spinnaker. Vi satsade på att det skulle gå och det gjorde det också. Vinden minskade på slutet men vi gick rätt så bra in i mål.

Condevor gick över mållinjen 07.36 och kom på en 10:e plats på beräknad tid i IMS1. Ett resultat vi är långt ifrån nöjda med då vi under andra halvan av seglingen såg att vi kan mycket bättre. Däremot är vi nöjda med att vi på vår första riktiga kappsegling tillsammans i en ny båt seglade just så bra som vi gjorde efter Dämban – från Dämban och in i mål var bara tre båtar snabbare än oss på beräknad tid. Vi tog in 46 minuter på vinnarbåten på beräknad tid och det bådar gott för framtiden även om det förstås är vanskligt att jämföra på det sättet då vi kanske hade mer vind i den delen av banan – om detta vet vi inget. Det vi däremot tar med oss är att jobba stenhårt och koncentrerat för att få fart på båten även i extremt lätt vind. Det går att göra och när man väl får utdelning på det är känslan enorm. När vi på natten närmast sicksackade fram mellan nära nog stillaliggande båtar var det rena adrenalinkicken trots att farten inte var högre än 3-4 knop!

Vi ställde även upp i bankappseglingarna. Det var kanonbra träning för oss även om vi förstod från början att det skulle vara svårt att göra bra resultat i lätt vind på en kort bana. Men som sagt – det lönar sig att ställa upp. Placeringspoäng från bankappseglingarna gjorde att vi kom totalt 9:a i Sandhamn Open IMS1.

Vi ser nu fram emot Eurocard Gotland Runt med tillförsikt! I skrivande stund är det redan 233 anmälda vilket är en ökning från förra året, säkert mycket beroende på införandet av LYS. Som väntat är det ungefär lika många anmälda i IMS som förra året, 68 båtar. LYS har lockat till sig 90 startande. En liten överraskning är väl att hela 44 båtar har valt att starta i ORC Club. Om hälften av dessa hade gått till LYS och hälften till IMS hade detta varit välgörande för bägge klasserna.

Alla resultat här

Bilder på oss och andra finns på skota.se och seglingsbilder.se

?samt på White Lady:s blogg

?och vår egen kamera låg tyvärr kvar i tenderbåten?.men här är i alla fall ett par bilder som Grand Soleil-kompisarna True Heading tog på oss någon timme för rundningen vid Dämban. Någon annan som har fler bilder jag kan lägga ut?