Silja Line – det här irriterar de sig på!

Oroar du dig för att passera smala sund och bli rammad av en enorm finlandsfärja? Din oro är inte delad… Hamnen.se pratar operativa chefen hos Tallink Silja. 

Hamnen.ses artikelserie om det svenska båtfolkets förhållande till sjöpolisen, sjöräddningen, kustbevakningen med flera tuffar vidare.

Nu har turen kommit till det tunga artilleriet, eller närmare bestämt Tallink Silja vars kryssningsfartyg trängs med fritidsbåtar intensivt under sommarhalvåret.

Eller trängs förresten? Faktum är att Hans Friberg, operativ chef på Tallink Silja, hävdar det rakt motsatta.

– Det finns gott om plats för alla i skärgården. Det är ytterst sällan som vi upplever att det är trångt.

Det är ju knappast märkligt om fritidsbåtsförare blir lite nervösa vid möte.

– Ett litet tips till alla där ute är att visa sina avsikter i tid. Vi på kommandobryggan har alltid lång framförhållning och då är det bra om vi får en vink om hur andra båtar tänker, säger Hans Friberg.

Han fortsätter:

– Sedan är de flesta på bryggan själva fritidsbåtägare och entusiaster, så vi har bra förståelse för hur fritidsseglarna upplever våra möten.

Så ditt hetaste tips till fritidsbåtarna är att visa sin avsikt i god tid?
– Ja, och att inte trängas i mitten av farleden utan att hålla sig väl till styrbord. Men det känns knappast nödvändigt att påpeka då jag upplever att båtfolket är bra på det ändå.

Skulle det inte underlätta om fler båtar var utrustade med AIS så att ni kan identifiera och upptäcka båtarna lättare?
– AIS är jättebra men gör inte den investeringen för vår skull. Vi har så pass bra radar så vi ser minsta optimistjolle ändå.

Allt det här låter ju jättebra, men jag måste ju ändå försöka klämma ur dig ett svar på frågan som hela denna artikelserie bygger på – vad irriterar sig Silja Line på gällande fritidsbåtarna?
– Jag är ledsen, men det korta svaret är – ingenting!

Foto: Marko Stampehi

80 knop – nytt rekord med segelbåt i sikte!

Om det går som tre ingenjörer på Ecole polytechnique de Lausanne hoppas så kommer man att ha seglat i över 80 knop någon gång under 2022.

Det är alltså ingen dålig satsning för inte nog med att man hoppas slå det gamla rekordet för segelbåtar. Man tänker också slå det rejält – eller vad sägs om en marginal på över 14 knop?

För så mycket handlar det om då det gällande rekordet, som innehas av australiensaren Paul Larsen och Team Vestas SailRocket 2, ligger på 66,45 knop.

SailRocket 2 var för den som minns en farkost som kanske inte hade så många likheter med en normal segelbåt, så som vi tänker oss sådana. Och värre blir det nu.

Det stående rekordet ska slaktas – med 14 knop!

 

När det gäller våra Schweiziska ingenjörer så har de skapat en farkost som knappt har någon likhet med en segelbåt alls.

För att uppnå de hiskeliga farterna så ska farkosten foila. En intressant idé då många i nuläget verka se begränsningar för undervattensfoils vid farter över 50 knop. Men så liknar den heller inte alls de nuvarande foilande fartmonstren och stabiliteten verkar komma från en fenförsedd utriggare snarare än från en foil. Ytterligare en markant skillnad är att den istället för segel eller vinge ska drivas med en kite.

 

Farkosten kommer att vara sju meter lång, sex meter bred och bara att väga 150 kg.

Fartrekordets kriterier handlar om att segla en rak bana på 500 meter och uppnå en så hög medelfart som möjligt. Det nuvarande rekordet har stått sig sedan 2012 och var resultatet av elva år hårt arbete, som bland annat inkluderade ett par lika spektakulära som skrämmande krascher.

Hamnen.se återkommer i ärendet när detta projekt når nästa milstolpe.

Muskelbåtar samlade in 175 000 kr till barncancerfonden

Välputsade motorrum, V8-muller samt tusen och åter tusen hästkrafter. Så långt var allt som som vanligt. Men i år tog Powerboat Weekend också upp kampen mot barncancern.

De kan knappast skaffa sig några pluspoäng i dagens klimatdebatt men när det handlar om att samla in pengar till välgörenhet skulle det visa sig att muskelbåtsfesten Power Boat Weekend hade en hel del att komma med. Närmare bestämt 175 000 kronor.

För barnen på plats så var det säkert ändå upplevelsen som slog högst. För några lyckligt lottade fick en ordentlig åktur.

Powerboat Weekend lämnar ingen oberörd.

Mats Johansson, arrangör.

Här samlas de flesta av landets mest extrema muskelbåtar och som namnet antyder så frossas det i putsade motorrum, raka rör och V8-muller på ett sätt som får omgivningen att stanna upp, häpna och ibland tappa andan.

En del älskar synen när den mäktigt mullrande powerboat-flottan drar förbi. Andra hatar densamma. Foto: Bingo Rimér.

Trots, eller snarare på grund av, att de deltagande båtarna är goda för hysteriskt höga farter så är detta mer av en eskader än en farttävling. Det skulle vara för farligt i den trånga skärgården.

För att vinna gäller det alltså att dra ett spelkort vid varje delstopp för att samla ihop till den pokerhand som spelas ut på kvällen.

– Bäst av allt var ändå att se de cancerdrabbade barnen och deras anhöriga när de bjöds ombord i dessa fartvidunder för dundra ut över fjärdarna – en välkommen paus i en bekymmersam vardag, säger Mats Johansson som är den stora drivkraften bakom Powerboat Weekend.

Hon har seglat 40 000 sjömil med 250 kvinnor

Skeppare Linda Lindenau vågade ta klivet och segla jorden runt som ensam skeppare på en 14 meter lång båt. På vägen har hon också uppfyllt drömmar för 250 andra kvinnor. 

Det var på Rhodos i april 2016 som det började – Linda Lindenaus långa resa alltså. För det var då som hon kastade loss och tog klivet från att vara en drömmare i mängden till att bli en riktig världsomseglare.

Sedan dess har hon upplevt fler stormar, äventyr, möten, glädjeämnen och utmaningar än hon ens själv kan hålla reda på.

”Under mina möten har jag nästan alltid varit den enda kvinnan som skeppat en egen båt och alltid varit den enda med betalande besättning. Men jag möter inte längre ifrågasättanden, det märks nog på mig att jag är mer erfaren än de flesta, sade hon till Hamnen.se redan för ett år sedan.

Nu har hon precis avslutat sin världsomsegling på Rodney Bay på St Lucia i Karibien efter 40 000 sjömil, ett femtiotal länder och fyra oceaner.

Efter otaliga utmaningar och upplevelser så ska Linda Lindenau nu kliva iland ett tag. Men hon siktar på att fortsätta att utbilda och inspirera.

– Under dessa tre år har ca 250 kvinnor seglat med, kortare eller längre sträckor, och uppfyllt sina drömmar om att segla i turkost vatten, besöka avlägsna öar och dela de upplevelserna med andra kvinnor, berättar Lindenau i ett pressmeddelande.

Hon fortsätter:
– Kvinnorna i besättningen har seglat Peristera, en segelbåt på 14 meter, i alla väder, dag som natt. Om de inte redan varit seglingskunniga när de kommit ombord så har jag lärt jag ut det de behövt veta. Deltagarna har kommit varandra nära, pratat om sina liv och uppmuntrat varandra att våga sådant de inte gjort förut.

Det varit både njutning och hårt arbete.

Linda Lindenau, jordenrunt-seglare.

– För många har seglingen varit en utmaning, något de drömt om att göra men inte tidigare vågat. Andra har seglat med mig många gånger, och för dem är Peristera en bekant plats där de har sina favoritställen. Några har gjort sin egen jordenruntsegling genom att delta i utvalda etapper.

– För mig har det varit både njutning och hårt arbete. I tre år har jag varit bunden av en tidplan. Jag har vetat mer än ett år fram i tiden vilka datum jag måste anlända till en viss plats, för då kommer det att stå sex kvinnor på bryggan med sina väskor och sin förväntan.

Lindas båt är en Beneteau Oceanis 473 från 2001 som hon köpte och rustade för långfärd 2013.

– Nya deltagare ska undervisas och göras hemmastadda, administrationen ska skötas och tusen ting ska repareras, medan Peristera fortsätter sin färd mellan kulturer och över hav. Men mellan reparationerna, några dagar in på varje etapp när grupperna formats, då sitter jag också och tittar på natthimlen, eller snorklar med valhaj och sköldpaddor.

– Under åren har jag lärt mig mycket om kvinnor. Om kvinnor som glömmer vilka drömmar de hade som barn. Om hur andra prioriterar ner sina drömmar, för vardagens uppgifter tar all tid. Och om hur en del ser sin pappa ta brodern ut på alla de där äventyren som flickan också drömmer om, men hon får inte följa med.

– Min verksamhet har gett många av mina deltagare det mod och den inspiration de behövt för att ta nya steg i livet. Jag hoppas kunna fortsätta det arbetet även efter jordenruntseglingen, avslutar Linda Lindenau.

Sportdykare hittade båt för 800 000 kronor!

Sportdykaren Jared Leisek drog en vinstlott när han hittade en hyttbåt i aluminium värd över 800 000 kronor.

Båten hade legat på botten i två år och försäkringsbolaget hade letat, gett upp, betalt ut ersättning till den olycksdrabbade samt arkiverat fallet under fliken ”totalförluster”.

Men så en dag ringde sportdykaren Jared Leisek med ett affärsförslag.

Han kunde minsann peka ut exakt var båten låg sjunken mot en rejäl ersättning. Eller ännu hellre – bärga båten mot löfte att han fick den.

Försäkringsbolaget valde det senare och resten är historia. En historia som berättas i videon ovan.

Hamnen.se har kontaktat ett flertal skadereglerare på olika svenska försäkringsbolag för att få svar på om liknande uppgörelser är möjliga i Sverige.

Dock utan att bli speciellt mycket klokare.

Det är oklart om samma sak skulle gå att göra i Sverige.

 

Att dykare hittar något av värde och hör av sig till försäkringsbolag är ovanligt och vi Svenskar som söker svar på frågan får ge oss till tåls tills ett liknande fall är ett faktum.

Canova – foilande superjakt på 43 meter!

Rubriken är stulen från Superyachttimes och visst hajar man till? Ända tills man finner att foila är en grov överdrift.

För även om den 43.3 meter långa skönheten Canova inte kan lätta ur vattnet, så som vi förknippar med begreppet foiling, så är hon ändå något alldeles extra.

Ta bara en sådan sak som att den är byggd rakt igenom i kolfiber och att stora ansträngningar har gjorts för att hitta den perfekta balansen mellan en komfortabel cruiser och en vinthund till racer.

Gällande det förstnämnda så rymmer hon tre hytter, som snarare bör benämnas sviter. Ägarkabinen midskepps har allt som ägaren kan tänkas behöva av sovkomfort samt en sobert designad sittgrupp och rejält med svängrum mellan möbleringen.

Därtill finns sovplatser ombord för upp till åtta besättningsmän.

Ägaren drömmer om att segla i avlägsna vatten, men kommer knappast att behöva göra avkall på komforten.

Ej heller finns det anledning att tvivla på båtens prestanda då detta kolfiberbygge kommer från legendariska Farr Yacht Design, men kanske framförallt för att hon är den första superjakten som begåvats med en DSS-foil (dynamic system stability foil).

Det är alltså ett sticksvärd som skjuts ut på läsidan och som minskar krängningen när farten ökar. Det är nio meter långt och sticker ut 6,5 meter utanför båten. Tanken med tekniken är att öka det rätande momentet och därmed  öka farten, samtidigt som pitchen minskas och komforten blir bättre. Farten ska tack vare detta öka med 5-20 procent beroende på vind- och vågförhållandena.

– I moderata till starka vindar så kan båten prestera samma fart som vindstyrkan, säger varvet.

Det vore såklart orimligt att få en 145 ton tung jakt som denna att lyfta ur vattnet med en foil, såsom Imoca-båtarna gör. I det här fallet handlar det alltså om en foil som skickas ut i sidled.

I de fall som Canova inte seglar eller ligger för ankare så klaras framdrivningen likväl på ett någorlunda miljövänligt sätt då ägaren satsat på dieselelektrisk framdrift. Och det är ett kraftfullt paket. Motorn levererar 420 kW och kan via en framåtriktad propeller dra upp det tunga lasset till 14 knop.

Som sig bör på en modern lyxjakt så krävs ingen muskelkraft under segel då skotning sker elektroniskt i och med knapptryckningar.

Sjöpolisen – det här irriterar de sig på!

Det finns en del saker som båtfolket kan bli bättre på – speciellt en sak.
Hamnen.se har pratat med sjöpolisen.

Båtfolket är över lag ett kunnigt släkte. Fattas bara när Sverige är ett av världens absolut mest fritidsbåt-täta länder med en lång historia som växte på bred front i samband med plastbåtens inträde i början av 60-talet.

Den stora massan är mån om att sköta sig och sitt och följa regler och lagar. Men så finns det områden som inte nödvändigtvis är reglerade och där vi kan bli bättre.

Det vet Rino Carlsson som varit sjöpolis i 22 år och haft täta kontakter med båtfolket ute till sjöss.

Jag vill uppmana båtfolket att inte ta för mycket hänsyn.

Rino Carlsson, polis

– Båtfolket är över lag väldigt trevliga och det blir många glada vinkningar och tummar upp där ute till sjöss, även efter att vi har tvingats skriva ut böter, säger Rino Carlsson.

Men?
– Det finns ett område som många båtmänniskor kan jobba lite på och det är de svall de drar upp i trånga passager, gästhamnar och där svall kan ställa till oreda och besvär.

– Vi ser allt för ofta hur motorbåtar kör med nosen i vädret, gräver ner akterskeppet och drar upp enorma svall som ställer till ett helsike för omgivningen. Det finns sällan några onda avsikter i detta beteende. De är bara aningslösa och tänker inte på hur mycket svall de drar upp och vad det ställer till.

Rino Carlsson har arbetat som sjöpolis i 22 år.

– Inte sällan ser vi också hur folk ställer till för sig själva genom att dra av på gasen för sent i en hamn eller liknande. När de väl saktar ner får de smaka på sin egen medicin när de är framme vid bryggan och ibland fattar de inte ens då var vågorna kom ifrån.

– Så ett tips är att slänga en blick över axeln ibland när man kör motorbåt, säger Rino Carlsson.

Apropå detta tipsar han också om en annan beprövad metod:

– Det handlar om det som vi kallar för ”att släppa häckvågen”. Enkelt beskrivet går det ut på att drar av på gasen ända ner till två knop i god tid. Väl där nere i krypfart gör man en konstpaus på ett par sekunder innan man gasar upp båten till deplacementfart igen. Då slipper man dra svall.

Fler tips?
– Ja, fast då gäller det möten i farleder och att många måste bli bättre på att hålla styrbord i farleder. Det är inte bara irriterande utan ibland också skrämmande hur båtar vinglar över på fel sida.

Sjöpolisen har flera olika flytetyg. Här en RIB god för 50 knop.

Vad gör ni då?
– Det är inte så mycket att göra men ibland håller vi en provocerande kollisionskurs för att få den andra båten att förstå att han ska dra sig mot styrbord. Det är förstås speciellt viktigt i mörker eller på annat sätt nedsatt sikt.

Men segelbåtarna då?
– Där är läget ett annat och då hjälper bara ökad förståelse mellan motor- och segelbåtsfolk. Jag skulle dock önska att vissa seglare tar ner seglen och/eller stöttar med motorn när det blir trångt och inte försöker kryssa bara för att de kan.

Hur står det till med båtfolkets kunskap eller okunskap när det gäller väjningsreglerna?
– Det är nog bra eftersom jag aldrig har upplevt det som ett stort problem. Men när vi ändå är inne på ämnet så vill jag uppmana båtfolket att inte ta för mycket hänsyn.

För mycket hänsyn?
– Jag menar att man ska hålla på sin rätt och inte väja om man har rätt till väg. Då kan det bli missförstånd och krock ändå.

– Att försöka väja för allt och alla bara för att man inte kan väjningsreglerna är med andra ord en dålig idé. Bättre då att bara dra av på farten utan att börja gira åt något håll om man är osäker.

– Det är några tips på vägen som skulle göra båtlivet ännu trevligare.

– Summan är ändå, som sagt, att båtfolket över lag är ett trevligt och kunnigt släkte som sköter sig väl, avslutar Rino Carlsson.

Vattensport är vintersport!

Wakeboard, wake surf, vattenskoter – ja kort sagt – en intensiv dag av med all slags vattensport. Inget konstigt så långt. Men mitt i vintern? Häng med!

Det händer allt som oftast – i Cormorant, Minesota – att ett ökänt gäng äventyrslystna pojkar vattensportar och visar mer och mindre vilda upptåg på sin Youtube-kanal Cormorant Boys TV.

Den här gången når man ovanligt högt på stolleprov-skalan när man vattensportar mitt i smällkalla vintern.


Förresten – visste du hur långt upp på land man kan komma med en vattenskoter om man tar sats och sats och laddar allt vad man har?
Här är svaret!

Världens största 3D-printade segelbåt är svensk

Gör om – gör rätt. Ungefär så tänkte Göran Brandt när han skrotade sina gamla skisser och skapade Inshore 24 som kan vara världens största 3D-printade segelbåt.

Inshore 24 bygger på en bygger på en handfull iakttagelser:

  1. Den moderna båtmänniskan har flera intressen och begränsat med tid. Väntetiden på en båtplats är runt tio år och i övriga Europa mer än så.
  2. Båtvärldens livsstil blir allt mer förlegad och skrämmer bort nya seglare.
  3. Hantering av stora båtar kräver hjälp av bekanta – som också har ont om tid.

Sagt och gjort. Här skulle skapas en båt som tog ett jämfotaskutt över alla trösklar.

Men vi ska ta det från början. För bakom Inshore 24 står en man som har jobbat i reklambranschen i hela sitt vuxna liv. Och som därmed har hållit båtbranschen på ett sunt avstånd.

En stor trend inom 3D-printing är skiftet mot mer miljövänliga material.

 

Med detta sagt har han heller inte frestats at falla in i gamla hjulspår och vanor från en traditionstyngd bransch, utan kunnat tänka fritt på ett befriande opåverkat sätt i sin debut som båtkonstruktör.

Resultatet är alltså Inshore 24 som inta bara har fällköl och är trailerbar. Tanken är också att den ska utrustas med måtta och inte mer än vad som krävs för inomskärssegling där 99 procent av båtfolket lever sitt båtliv.

– Jag kan förstå att många vill känna att de skulle kunna ge sig ut på ditt stora offshore-äventyret fast de innerst inne vet att det aldrig kommer att bli av. Och med den möjligheten kommer begränsningar, säger Göran Brandt.

Han fortsätter:
– Inte nog med att en sådan båt blir hutlöst dyr. Samtidigt försvinner möjligheten att traila båten och på så sätt kunna hantera och förvara den på ett smidigt (billigt) sätt. Jag ser ju att allt för många sitter fast med stora familjebåtar eller vilda tävlingsmaskiner som sällan eller aldrig används till det som de är skapade för.

Enkel hantering såväl till sjöss som på land är några av ambitionerna.

Inshore 24 är alltså, som namnet antyder, skapad för snabb inomskärssegling på det sätt som seglare använder sina båtar mest. En blick på en närliggande båt på fjärden, några korrigeringar av trimmet och ett högst inofficiellt race mellan de båda båtarna till gästhamnen är igång…
…utan att någon av de båda kombattanterna för den skull låtsas om att de faktiskt tävlar.

För ändamålet ska Inshore 24 vara lätt att segla ensam eller med liten besättning. Även om den udda skrovformen (som Hamnen.se siktar på att återkomma till) så är ändå det mest utmärkande med Inshore 24 att den hör till de största båtar som har klämts fram ut ur en 3D-skrivare, kanske är det till och med världens hittills största 3D-printade segelbåt.

– Det stämmer och går allt som jag hoppas och tror så sjösätter jag den första båten i en serie under i sommar eller senast i höst. Sedan är den ute till försäljning.

En stor trend inom 3D-printing är skiftet mot mer miljövänliga material och Inshore 24 siktar på att hänga med även på den punkten.

Materialet i den första båten kommer att vara glasfiber men de siktar på att ta fram en båt som är fossilfri och som går att återvinna.

Möjligheterna att lyckas med det verkar teoretiskt goda. Båten byggs i Värmländska Sysslebäck med en av världens största 3D-skrivare som ofta tillverkar produkter av träspån från de lokala sågverken.

Och båtens pris?
– Jag siktar på ett pris under 400 000 kronor, avslutar Göran Brandt.

Inshore 24
Längd: 7,5 m
Bredd: 2,3 m
Vikt: 850 kg
Djup: 0,3-1,5 m
Fock: 11 kvm
Stor : 15 kvm
Djup: 0,7 m
Gennaker: 25 kvm
Pris: Under 400 000 kr .
Mer info: inshoreboats

Vector 85 MFC – av yrkesfolk för fritidsbruk

Hamnen.se har tagit pulsen på denna hårdhudade svensk i minst sagt tuffa förhållanden. Här är en försmak i väntan på att testen publiceras.

Så, Gustav Morin, vad skiljer Vector 85 MFC från andra båtar i djungeln av aluminiumbåtar?
– Det är en hel del faktiskt. För det första är det inte helt vanligt, snarare ovanligt, att båtar i det här segmentet har en ruff att övernatta i. Sedan har konstruktören, Petter Håkanson, ett förflutet som konstruktör av båtar för yrkestrafik – där Stridsbåt 90 är ett av många exempel – och det märks. De har till exempel inte hög toppfart som mål utan snarare att man ska kunna hålla en hög snittfart i alla väder som råder i skärgårdsmiljö.

Kan du utveckla det?
– Nej, det får vänta tills vi publicerar testen inom kort.

Så Vector förtjänar sitt goda rykte?
– Ja, det tycker jag, men även solen också har fläckar, för att använda en sliten klyscha.

Vector är trygg men samtidigt livlig.

Gustav Morin, testförare. 

Var vädret utslagsgivande något sånär under testen?
– Det kan man lugnt säga. Det blåste 10-16 meter per sekund på havet utanför Sandhamn och det är ju såklart förhållanden som man normalt inte gasar på i. Men det gör vi om tillverkaren basunerar att deras båtar minsann är byggda för alla väder. Den här gången hade jag med mig ett sällskap som kanske inte trodde att vi verkligen utsätter båtar för så pass hårda påfrestningar som vi gör när vi testar. Det är en sak att se det på film och en annan att uppleva det i verkligheten. Han blev lite förvånad – dels över hur Hamnen.se testar och dels över vad Vector 85 MFC tål.

Gick något sönder?
– Det händer ju ganska ofta i den här typen av förhållanden att man får gå runt och samla skruv och sopa byggdamm när fartfesten är över. Men hur det gick på den fronten den här gången håller jag på tills jag publicerar videon.

Vad har båten mer som sticker ut från mängden?
– Den har ett något annorlunda skrovtänk än vad vi är vana vid med en så kallad konstant V-botten, mer om det i testen. Men känslan är att den är föredömligt trygg att köra på riktigt upprört vatten men ändå är livlig – på samma gång.

– Sist men inte minst är Vector en producent som inte levererar mängder på löpande band. Istället har de en fördel i att kunna tillmötesgå kundernas specifika önskemål om lösningar eller tillval.

En serie skärmdumpar från filmningen och testen av Vector 85 MFC.

Se testen av Vector 85 MCF här!