Trög att styra, hopplös att manövrera, svindyr i drift – och alldeles underbar. Här är en av andra världskrigets allra råaste och tuffaste krigsfartyg. Häng med!
Tre potenta dieselmotorer på vardera 850 hk. Det må vara. Men gällande bestyckning så har MGB 81 grejer som smäller mycket högre – bokstavligt talat.
Vad sägs till exempel om maskingevär i flera storlekar?
MGB 81 är med andra ord ingenting mindre än ett krigsfartyg från andra världskriget som var med då hävet inte bara var en idyll. Nu renoverad till toppskick men fortfarande bestyckad till tänderna.
Motorboat & Yachting tar en tar en sväng om i något som inte bara mynnar ut i en båttest utan också i en god portion krigshistoria.
Ut med de gamla KAD 44:orna och in med 2 x Volvo Penta D4 320 DPI. Resultatet? Klassiska linjer och modern teknologi i en härlig kombination. Häng med när Hamnen.se provkör.
Nej, det är inte säkert att det lönar sig, rent ekonomiskt, att byta till nya motorer i en gammal pärla – om du ska sälja den direkt.
Men annars är motorbyte, eller repowering som fackmännen kallar det, att rekommendera av en lång rad anledningar.
En ny motor innebär nästan alltid förbättrade gångegenskaper, minskad bränsleförbrukning och ett jättelyft när det gäller körkänslan.
Här testar Hamnen.se en 10,50 meter lång gammal pärla, närmare bestämt en DC 10.50, som är ett resultat av jeans-ikonen (Gul&Blå) Lasse Knutssons skisser och beställning.
Båten byggdes 1989 av Johansson & Son Båtbyggeri AB i Holmsund och har nu sin hemmahamn i Stockholm. Den har nu välsignats med två sprillans nya Volvo Penta D4 320 DPI. En nyinstallation som utfördes av Lindströms Båtvarv på Dalarö som är auktoriserad återförsäljare av Volvo Penta och som i år firar 100 år.
Nu går det fint att växla utan klonk och att krypköra in i hamn.
Förutom redan nämnda förbättringar har nyinstallationen lett till ett rent igenom bekymmersfritt båtliv med en acceleration och ett vridmoment som imponerar.
Till detta kommer funktioner som ”klonk-fri” joystick-manövrering, autopilot som är sammankopplad med GPS-en, digitalt positioneringssystem och en slirfunktion som gör att båten faktiskt kan komma ner i krypfart när man ska smyga in i gästhamnar på ett värdigt sätt. För att nämna en del.
Totalt sett handlar det alltså om gammal sund och tidlös båtdesign i kombination med modern teknologi.
Se videon!
Artikeln och videon har producerats i samarbete med Båtkusten – Volvo Pentas auktoriserade återförsäljare i Sverige.
DC 10.50
Längd:
10,5 m
Bredd:
3,5 m
Motor:
Volvo Penta D4-320
Konstruktör:
John H.V. Lindblom
Byggår:
1989
Toppfart:
40,5 knop
Bränsleförbrukning:
2,4 l/sjömil i 23-32 knop (oförändrad förbrukning!).
Byggmaterial:
Skrov i mahogny, däck i teak och spant och köl av ek.
Han bor ombord på den bastanta trämotorbåten Geordie tillsammans med sin hund med samma namn. Men Geordie, båten alltså, är så mycket mer än bara ett hem – det är ett evighetsprojekt.
Han öser såväl ris som ros över den tidigare ägarens gärningar när det gäller renoveringen och underhållet av Geordie, fortfarande båten, och åsikterna är ganska bestämda.
Målbilden är klar som korvspad.
Mycket har klarats av men åtskilligt mer återstår att göras innan
han går i mål.
Hur Geordie, hunden den här gången, bidrar till projektet är oklart.
Det finns vissa tydliga drag av ungkarl ombord.
Allt eftersom videon rullar på så blir det mer och mer uppenbart att detta är ett evighetsprojekt. Och många av reparationerna, renoveringarna och utflykterna finns att följa på Youtubekanalen Travel With Geordie.
För den som någonsin tvivlat – det går utmärkt att leva ombord år efter år som en världsomseglande familj med ett litet barn. Se och lär av svenska Karin Trautman!
Karin och Brian Trautman har nu levt sin dröm i över tio år och seglat motsvarande tre varv runt jorden ombord på sin cruiser S/V Delos.
Inte nog med det. De visar också att man kan leva familjeliv ombord och att långseglare inte nödvändigtvis måste vara egensinniga kufar.
Tillsammans med nytillskottet – dottern Sierra sex månader – lever de ett till synes normalt familjeliv med bekvämligheter som ståhöjd, egen tid, tvättmaskin och ett fullt utrustat kök ombord.
För att nämna en del…
Det vi gillar mest är att hitta vackra stränder där vi får vara helt själva.
För många av er är S/V Delos, Karin och hennes man inga okända personer. De har genom sin youtubekanal blivit några av världens mest kända cruisande världsomseglare.
Följ med ombord och se hur de har löst allt från strömförsörjning och tillgång till färskvatten och annat som kan vara bra att veta innan man kastar loss för den stora seglatsen.
Interiören får lovord och Gustav omvärderar hela DC-konceptet men när köregenskaperna ska avhandlas blir det initialt rejält med stryk. Innan vändningen kommer!
Bra förarplats, gott om stuvutrymmen och en utmärkt ruff. Så långt en lovsång. Även aktersoffan och AMT´s förmåga att utnyttja det befintliga utrymmet ombord gillas. Men sedan är det stopp på lovorden. Åtminstone till att börja med.
Det initiala intrycket är nämligen att båten är trögdriven – med allt vad det innebär av trista köregenskaper och hög bränsleförbrukning.
Som om inte det vore nog så slår varvskyddet till vid fullt gaspådrag och utan att föraren provocerar utöver det vanliga i girarna.
Men allt är inte nattsvart. Visar det sig.
AMT 210 DC visar sig vara pigg, rapp och rolig!
Gustav Morin, testpilot.
Mitt i eländet misstänker testpiloten Gustav Morin att problemet kan vara lättfixat, att det hela kan förklaras med en smutsig botten i olycklig kombination med ett förvirrat propellerval.
Nyss nämnda misstanke stärks också när testpiloten lägger vantarna på systerbåten AMT 210 BR som med samma skrov och vikt är den raka motsatsen när det gäller köregenskaperna – pigg, rapp och rolig. Och till sist provkör vi ett exemplar av AMT 210 DC där skrovet är rent och motorn intrimmad.
– Jag noterade tidigt att botten var lite slemmig och jag vet att det kan påverka prestandan och förbrukningen mycket. Men det här är första gången jag upplever att det ändrar hela karaktären av en båt, säger Gustav Morin.
Emirates Team New Zealand har nu sjösatt sin tredje båt i sin satsning på America´s Cup – en motorbåtskatamaran med 2 x 250 hk där bak!
Frågorna hopar sig och Hamnen.se söker svar.
Vad ska Emirates Team New Zealand med en tredje båt till?
Varför satsar de på en på en motorbåtskatamaran?
Varför ser den så bekant ut?
Svaren är inte så långsökta som man skulle kunna tro. Det nyzeeländska syndikatet nöjer sig helt enkelt inte bara med drönare och helikoptrar att filma sin verksamhet ifrån, utan behöver också en snabb och stabil media-plattform att sända ifrån.
Allt för att bjuda in sina fans så nära stridens hetta som möjligt.
Hög fart utan svall och utan att luta!
Sagt och gjort. Flytetyget som syns på bilderna är alltså en AC45:a som Team Korea lät bygga 2011 och som nu har byggts om och bytt ägare för femte gången.
Däremellan har den ägts och använts som sparringbåt av Frankrikes Team Energy Sailing 2012-13 och Team Australia några år senare. För att nämna ett par turer. Sista seglande turen genomförde den i förlängt tillstånd som testbåt inför vad som skulle bli en AC50.
Målet har varit att skapa en snabb plattform som skapar minimalt med svall. En av få modifikationer som gjorts är att man byggt två slag i aktern för att skapa mer bärighet i aktern och kompensera för vikten från utombordarna.
Nu hoppas man alltså att den nygamla ombyggda katamaranen ska kunna fånga nya hisnande och närgångna kameravinklar med sina dubbla 250-hästare där bak.
Rubriken kanske överdriver något men genom att byta durk, båtens svagaste länk, är inte sanningen långt borta. Se videon!
Det finns skräckexempel, Buster-båtar (som i videon) och andra aluminiumbåtar också för den delen, vars durkar är så ruttna att de riskerar att brista när man går på dem.
Synd, kan tyckas, på en båt som i övrigt är snudd på lika spänstig och pigg som när den lämnade fabriken.
Men det finns hopp då durken faktiskt kan bytas ut, om inte på egen hand så utav en fackman.
En av dem som gör detta i rask takt är Daniel Josefsson och hans gäng på Oxelösunds Båt & Motor.
– Ja, det stämmer, säger Daniel, att vi har fått bra snurr på detta. Behovet är stort på många Buster-båtar som inte har alu-durkar och som börjar bli till åren och behöver piggas upp med en ny durk.
Vi får in båtar där det börjat växa stora svampar i durken!
Han fortsätter:
– Det kan vara av all möjliga anledningar, från rent slitage till att det har börjat växa svamp i skarvarna på durken och då menar jag inte svamp som lite påväxt utan riktiga stora svampar(!).
Så vad kostar kalaset?
– Det beror förstås på modell och vad om man vill ha en ny durk i komposit eller i aluminium men i runda slängar går det på ungefär 18 000 kronor (prisexempel Buster XL) med material och arbete.
Aluminium?
– Ja, till vissa modeller och årgångar finns det fortfarande nya komposit-durkar att få tag på men genom att byta till aluminiumdurk så förlänger man livet på båten mer än vad som är överskådligt. Konstigt nog, kan tyckas, så är en ny aluminiumdurk lite billigare än en originaldurk i komposit, säger Daniel.
– Sedan passar vi på att se över balksystemet och svetsa där det behövs när durken ändå är borta. Då kan vi också lägga kabelrör om någon till exempel vill ha en liten elmotor i fören eller någon annan finess.
Hur lång tid kan man räkna med att durkar i komposit håller?
– Det beror förstås på hur man sköter dem men i runda slängar 15 år, eller så.
Dina bästa tips för att förlänga livslängden på durkarna?
– Se till att ha självlänspluggen på plats när båten är tungt lastad. All annan tid ska vattnet kunna rinna ur båten!
Och mer?
Håll durken ren från smuts, löv, barr och annat som ligger och förmultnar. Det är rena döden för durkarna. Om inte idag så imorgon.
Falcon BR6 är ett par snäpp billigare än många båtar i gyttret av plåtbåtar i sexmetersklassen. Hamnen.ses Gustav Morin frågar sig varför.
Stryktålig. Lätt att underhålla. Lätt att ta på trailer. Kvick i svängarna. Kul att köra…
Men än sen?
Det gäller för nära nog alla aluminiumbåtar i sexmetersklassen och för den plåtbåt som vill överleva i plåtbåtsdjungeln gäller det att komma med något mer.
Som Falcon BR6 till exempel.
Falcon BR6 går föredömligt tyst i krabb sjö.
Gustav Morin, testreporter.
Det må vara förvillande lik sina konkurrenter, men har några egenskaper som sticker ut.
Som till exempel att den går föredömligt tyst i krabb och ettrig sjö, att den har bra benutrymme i baksätet, ett stort fack i durken, ett bra kapellgarage och…
… ja listan kan göras lång.
115 Hästkrafter på akterspegeln räcker till en toppfart på 38 knop och i 22 knop kommer man enligt tillverkaren undan med en förbrukning på 0,75 liter per sjömil. Gustav Morin lyckas kapa ytterligare några droppar på den förbrukningen under sin test med bara en person ombord.
I videon ovan söker Hamnen.ses Gustav svaret på varför Falcon BR6 är ett par snäpp billigare än sina argaste konkurrenter.
Flax 27 är ett extrembygge på fler än ett sätt – eller vad sägs om att den är byggd av PET-flaskor och vegetabiliska oljor?
Man kan tro att det som särskiljer dagseglaren Flex 27 är de vackra linjerna och de spänstiga seglingsegenskaperna. Och även om det kan stämma så är det extraordinära med Flax 27 att byggts med minsta möjliga klimatpåverkan i åtanke.
Eller vad tycks om att den är byggd av Pet-flaskor och vegetabiliska oljor, för att nämna några miljövänliga grepp?
Flax 27 är designad av kända Judel/Vrolijk. En klassisk design som byggts av vad man kan kalla naturlig komposit.
Lättare än glasfiber och mycket mindre påfrestande för klimatet att framställa. Whats not to like? Här konstruktören sitt.
Bakom flytetyget står båtbyggaren Greenboats med dess grundare Friedrich Deimann i spetsen. Han är inte bara stolt över hur de bygger båtar med minimal miljöpåverkan. Flax 27 kommer också med löfte om att vara såväl lättare, starkare och mer hållbar än andra jämförbara dagseglare i samma storleksklass.
Att trettonåringar gillar båtar och båtliv är inget ovanligt men ytterst få trettonåringar renoverar en gammal klassiker på egen hand.
Båtmänniskor som renoverar upp en gammal klassiker finns det fortfarande ganska gott om.
Men att de är i de yngre tonåren är ovanligt. Mycket ovanligt…
Hamnen.se ringer upp Nils, 13, som enligt ryktet har gjort ett fantastiskt jobb med en gammal Forslundare.
För det är väl så?
– Ja, det är en kopia av en 16-fots Chris Craft Special Race Boat från 1946- eller 47.
Hur fick du idén?
– Jag frågade pappa om han kände till något lämpligt projekt och det gjorde han. Den fanns på Kalvholmen norr om Smådalarö i Stockholms skärgård, säger Nisse och fortsätter:
Jag fick den gratis. Det har blivit mycket slipande…
En så kallad tappad sug?
– Ja, det kan man säga. Den var ojämn och bubblig i skrovet, så det har blivit mycket slipande. Jag fick den gratis.
När var detta?
– Jag började lite i augusti för två år sedan men det blev inte så mycket då. Jag bytte skola samtidigt och var inte så motiverad.
Två tonåriga kamrater som jobbar fulltid i två veckor för att färdigställa en klassiker. “Roligt, lärorikt och belönande”, säger de.
Men?
– Förra sommaren flyttade vi båten till vårt landställe i Rimforsa och då jobbade jag och min kompis Olle Johansson hårt på båten i två veckors tid – fulldagar.
Och motorn?
– Det är en fyrcylindrig Gray Marine på 60 hästar som är lika gammal som båten.
Och som fungerade perfekt när du tog över båten?
– Nej, den läckte luft i kolvarna så jag fick lämna in den till den lokala motorfixaren som lagade den.
Både motor och båt är original – från sent 1940-tal.
När blev du klar med renoveringen?
– Det var bara för två veckor sedan.
Är du nöjd med resultatet eller finns det något som hade kunnat bli bättre?
– Nja, det är en gammal båt och skrovet är lite skevt men det kan jag leva med.
Vi har kommit till slutet av intervjun men fortfarande inte sagt vad du heter i efternamn.
– Nej, då kan man lätt tro att det är min pappa Anders (Sveriges främste expert på veteranbåtar reds. anm) som har varit den drivande kraften i projektet.
– Men det här har helt och hållet varit min grej, avslutar Nils Værnéus.
Flax 27 är ett extrembygge på fler än ett sätt – eller vad sägs om att den är byggd av PET-flaskor och vegetabiliska oljor?
Att trettonåringar gillar båtar och båtliv är inget ovanligt men ytterst få trettonåringar renoverar en gammal klassiker på egen hand.
