2017 var ett år som inleddes dystert med en rad tragiska olyckor såväl på isen, som i den tidiga vårvärmen i och med Kristi-himmelsfärdshelgen.

Månadsrapporterna indikerade att utvecklingen skulle skena iväg och bekräfta tendenserna som de senaste årens antal omkomna till följd av drunkning pekat på.

Under sommarmånaderna minskade dock antalet omkomna personer kraftigt, jämfört med både föregående år och referensperioden 2000-2017. Sista tredjedelen av året följer mönstret med november som undantag med noll omkomna.

Välkommet trendbrott
Slutligen summeras 2017 med 92 personer som mist livet till följd av drunkning. Detta är det lägsta antalet omkomna sedan 2011, då 95 förolyckades, och tredje lägsta antalet någonsin.

2010 är det år som uppvisat lägst antal då endast 79 personer förolyckas i drunkning. 2017 års sammanställning pekar på att den befarade tendensen har brutits, antalet omkomna är under 100. 2012 var senast som antalet var under 100.

Samtliga olyckstyper har minskat, bortsett från kategorin övriga. Det är färre äldre män som går att finna i sammanställningen jämfört med föregående år och referensperioden 2000-2017. Endast fem barn under 19 år förolyckas.

Jämtland är bäst
Mycket positivt är också att 2016 års höga antal is-olyckor har stabiliserats och summerar under snittet för referensperioden. Riktigt glädjande är att Jämtlands län lever upp till visionen ”Noll Drunkningar” för andra året i rad. Kronoberg, Blekinge och Norrbottens län visar alla en förhöjd nivå jämfört med snittet för referensperioden, medan Stockholm, Uppsala, Göteborg-Bohuslän, Halland och Värmlands län samtliga visar på kraftiga förbättringar jämfört med referensperioden.

Kunskap är livsviktigt
Att trenden brutits är viktigt, men kan inte tas för given. Arbetet med att befästa antalet omkomna personer under 100 på årsbasis är ett viktigt delmål i strävan mot Svenska Livräddningssällskapets Nollvision, ”Ingen ska behöva drunkna till följd av okunskap”.

November månads ”nolla” är dels ett bevis för att det är möjligt att ingen ska behöva förolyckas i vatten till följd av okunskap. Och dels att det är väldigt många som gör stora, viktiga och bra insatser i samband med förebyggande och akutarbete, för att göra vistelse i, vid och på vatten tryggare.

Egentligen ganska enkelt
Det är också ett kvitto på att Nollvisionen tjänar sitt syfte och att det är hög tid för beslutsfattare på riksnivå att anta Nollvisionen som en ledstjärna i en Nationell Strategi för Drunkningsprevention.

De flesta drunkningstillbud och olyckor går att förebygga, med relativt enkla och kostnadseffektiva metoder.