Nu är det allvar i Valencia. När en kort rapport från Patrik Hansson som glassar i medelhavet istället för att transportsegla Nova i ett regnigt Bohuslän.
Efter ett par veckors väntan började idag allvaret i Valencia. Den första America´s Cup-matchen är avgjord. Som representant för Pilotfish och leverantör av domarsignalsystemet har jag förmånen att följa seglingarna från första parkett – Jag åker domarbåt. Under Louis Vuitton Cup hjälpte jag till som vingdomare (assisterande domare) men nu under AC har jag mindre viktiga uppgifter och kan istället njuta lite mer av seglingarna. Under AC är jag på den tredje domarbåten, vingbåt 2. Från och med LVC-finalen används två vingbåtar så att en alltid finns i rätt position för att via radio rapportera överlapp och två- eller trelängdszon till domarna.
Förhållandena idag var ca 12 knop och lite skvalpigt med korta, branta vågor.
Jag förväntade mig en ganska försiktig och händelsefattig prestart. Mycket riktigt. Det blev ett normalt uppställ där Alinghi från babord höll undan i god tid. Under LVC round robin blev det några onödiga straff för att blå båt inte höll undan tillräckligt men sådant kommer inte att hända nu. Dessa team har full koll på hur domarna dömer. ETNZ bröt höger först och Alinghi följde strax efter. ETNZ gippade direkt och tryckte bort Alinghi innan de båda fortsatte i riktning mot högra hörnet av startboxen. Alinghi vände innanför ETNZ och visade tecken på att vilja starta i lä om motståndaren. ETNZ verkade vilja ha högern så det blev inget större bråk. Båda inriktade sig på timing. Starten var jämn med Alinghi i lä och ETNZ i lovart, överlappade en halv längd. Möjligen att ETNZ hade näbben före.
Initialt verkade separationen tillräcklig för att ETNZ skulle kunna hänga kvar. Det var en dryg längd i sida. Efter ett par minuter hade de till och med tagit ytterligare en halv längd i höjd. Strax därefter verkade Alinghi vara nöjda med vad de sett, växlade ned och tryckte till på gaspedalen. De hade fått sin fartjämförelse och gick upp i full fart. I verkligheten var det antagligen ett litet vänstervrid som hjälpte till. I alla fall fick ETNZ spegelvind och kunde inte hänga kvar. De slog över på babord och Alinghi följde efter några längder senare. Nu kom den första riktiga farttesten. Båtarna verkade jämna men jag fick intrycket att Alinghi vann lite höjd efter hand. Båtarna följdes ut förbi mitten av banan och när ETNZ slagit kom facit: Alinghi var före med två längder. Den sista tredjedelen av kryssen bestod av ett tiotal slag där ETNZ sakta trycktes mot layline. Vid kryssrundningen var avståndet ca två och en halv längd.
Vi som sett Alinghi på nära håll under träning var ganska säkra på att SUI-100 är snabb på undanvinden. Nu kom bekräftelsen. De rann ifrån NZL-92. Strax innan gaten var det uppe i fem längder men det blev drygt tre vid rundning. Det kändes som game over. Resten av matchen handlade mest om lös bevakning och var ganska ointressant. Visst blev det tätare och var nere i två längder men jag tyckte Alinghi hade full kontroll. Jag vet att det alltid känns tätare och närmare på TV-bilderna än på vattnet så det var antagligen spännande även andra varvet. Dock inte på banan.
Som amatör i sammanhanget tycker jag att dessa två verkar ha snarlika trim till skillnad mot om man jämförde ETNZ och Luna Rossa under utmanarfinalen. Luna hade planare segel och mindre twist i storen. NZL-92 verkar också vara byggd för att seglas med större lutning än andra båtar. Det känns som de lutar 5 grader mer. De har också gjort en ?mode change? mellan utmanarfinalen och AC. Det tydligaste är bytet av kölbulb till en längre och smalare torped. Dvs lite mer åt det högre vindregistret.
Det kommer att bli 5-0 och bucklan stannar någonstans i Europa. Jag var också säker på att BMWOracle var snabbast av utmanarna och att Luna Rossa skulle spöa ETNZ?
https://youtube.com/watch?v=HTOU1ByIb-U
