En klassiker som renoverades i 40 års tid, sjönk under stor dramatik förra våren, bärgades och som nu seglar igen. Här är den makalösa historien om kostern Lovisa från 1897.

När kostern Lovisa startade i familjeskappeglingen Gullviverallyt förra våren hade hon renoverats av sin ägare Hans Himbert i tusen och åter tusen timmar, räknat över fyrtio år…

… och prisbelönats för just detta.

Bara en sådan sak…

Men den här ordentligt blåsiga dagen skulle en elak kastvind fördärva allt.

Lovisa tog in massor av vatten och sjönk på tio sekunder.

Jonas Dolk, skeppare och son till Hans Himbert.

Idag, lite över ett år senare, har Lovisa inte bara bärgats från 40 meters djup utanför Grinda utan också återställts till samma skick som innan olyckan.

Något som inte vill säga lite då skicket innan olyckan var något alldeles extra.

Det krävs rätt teknik och stort kunnande för att rädda en över 100-år gammal kulturskatt undan havets mörker. Likaså den efterföljande renoveringen, som därtill också tarvar tålamod och tid. Att återställa Lovisa har tagit ägaren Hans Himbert omkring 1 000 arbetstimmar. Foto: privat.

Hamnen.se får tag på Hans Himbert, skeppare Jonas Dolks pappa och Lovisas ägare:

Först och främst – hur orkar ni resa er efter en sådan smäll och börja renovera Lovisa igen?

– Dels är jag en envis jäkel i grunden, men så berörde denna händelse många fler än bara oss som råkade ut för kapsejsningen. Vi fick mycket stöd från alla möjliga håll och inte bara med glada tillrop, utan också med praktiska saker, säger Hans Himbert.

Han fortsätter:

– Vi är bevisligen många som vill att en kulturskatt som Lovisa ska leva vidare. Ta bara en sådan sak som att försäkringsbolaget, Svenska Sjö, tog bärgningskostnaden.

– Det var bara början. Sedan har andra träbåtsentusiaster bidragit på olika sätt som till exemplel Mia och Henrik Widstrand som äger 95:an Marga och som skänkte 12 liter högklassig lackfärg.

– Så fortsatte det med Anders Anell på Anells Båtbyggeri som gav tips och råd om hur Lovisa skulle torkas ur och Rickard Söderström och Olle Morein på Svenska Klassiker som är fantastiska båtbyggare och som har hjälpt till stötvis med avgörande saker under renoveringen. Jag måste också ge en eloge till Team Marin som genomförde bärgningen på ett mycket bra sätt, säger Hans Himbert.

– Jag har arbetat 40-timmarsveckor med renoveringen sedan oktober fram till sjösättningen nu i våras den 6 maj.

Hans Himbert, Lovisas ägare.

Att återställa Kostern Lovisa har krävt mycket arbete och stor försiktighet. En träbåt av det här slaget får inte torka ur för fort – eller för långsamt. Foto: privat.

Så nu flyter hon och är i lika fint skick som innan Gullviverallyt förra våren?

– Ja, i minst lika bra skick. Men det krävdes en del att få bort blåsorna som hade blommat upp över hela skrovet och att laga inredningen som blev rätt illa skadad. Vi var också tvungna att byta några bord för att inte tala om vetenskapen att låta Lovisa torka ur i rätt tempo – inte för fort och inte för långsamt.

Har du gjort några förbättringar så att vackra Lovisa inte ska kapsejsa och sjunka igen?

– Nej, det behövs inte. Kapsejningen berodde på maximal otur för en rutinerad besättning och det kommer inte att hända igen.

Maximal otur?

– Ja, vi stannade till i lä nära Grinda för att ta ett rev när vi överraskades av en så kallad fallvind.

Vi kommer att kappsegla henne hårt i friska vindar igen.

Hans Himbert, Lovisas ägare

Hans Himbert fortsätter:

– Det normala i sådana lägen är ju att släppa på storen och gå upp i vind men vi hade ingen fart så båten krängdes ned. Det gjorde i sin tur att vattenytan hindrade bommen från att släppas ut varpå kappsejsningen var ett faktum.

Men nu låter ni bli att segla Lovisa i hårt väder igen?

– Absolut inte. Båtar, även klassiker, ska seglas och Lovisa kommer att seglas friskt i många kappseglingar framöver, avslutar Hans Himbert.

Hela familjen med farfar Hans i hörnet till vänster innan incidenten. Foto: Ulf Aronsson (Hans på akterskeppet) övrigt, privat.