Nya Zeeländarna dominerade hela Louis Vuitton Cup, de nådde 47 knop som mest och lyckades till slut även flyga på kryssen. De vann mot Luna Rossa med 7-1 och ska nu möta försvararen Oracle i finalen.
Tidigare America’s Cup-seglaren Gustav Morin analyserar.

I ärlighetens namn kändes det väl aldrig riktigt som en match. Team New Zealand hade redan från början ett tydligt fartövertag. De hade lyckats bäst med sina förberedelser och segrade nu efter mer än tre års träning och utveckling. En utveckling som imponerar.

Fascinerande fart
För bara fyra år sedan slog bärplanstrimaranen Hydroptère fartrekord över 500 meter då de lyckades hålla 52.86 knop i snitt. En båt enbart gjord för att segla fort åt ett håll. Under Louis Vuitton-matcherna nådde Team New Zealand 47 knop på undanvinden. En båt som är gjord för att segla fort kring en bana, inte för toppfart. Nästan ännu mer imponerande är att de lyckades lyfta på sina bärplan på kryssen och nå smått ofattbara 29 knop.

Det mest fascinerande med att följa sändningarna från America’s Cup är att följa tekniken, se hur båtarna seglar, hur fort de går, hur rorsmännen hanterar bärplanen, om de ska klara att flyga genom gipparna och om de kan få upp båda skroven på bärplanen på kryssen. Spänningen har hittills inte särskilt ofta legat i själva racingen.

Kritiska stofiler
Detta har också gjort att de som varit kritiska mot avancerade flerskrovsbåtar i America’s Cup har fått en hel del vatten på sin kvarn under Louis Vuitton Cup. De menar att de stora fartmonstren inte ger lika intensiv racing som de gamla IACC 5-båtarna, att marginalerna ofta var mindre i prestartmanövrar och slagdueller och därför roligare att titta på. Prestart kallas tiden innan starten går då man ska manövrera ut sin motståndare och sätta denne i en dålig sits inför starten. En katt-och-råtta-lek som kan bjuda på en hel del gormanden och nervkittlande korta avstånd mellan båtarna.

Med livet som insats
Men faktum är att det varit en del nära situationer även i detta Louis Vuitton Cup, det blev till och med en lätt krock, och ju större och snabbare båtarna är desto större blir spänningen. Förr när båtarna krockade kontakt och på sin höjd handlade det om att en del kolfiber smulades sönder. Nu sker det mesta med livet som insats.

Ute på banan blir avstånden större än tidigare. Små misstag blir ju extremt dyra när båtarna går så fort. Men avstånden i tid skiljer sig inte särskilt mycket från tidigare. Det var många matcher även under America’s Cup 2007 där det skilde ett par minuter mellan båtarna i mål.

Egna erfarenheter
Jag var med i svenska America’s Cup teamet Victory Challenge 2006 och 2007 och även om jag var enormt fascinerad av båtarna, deras manöverförmåga, att de vägde 24 ton och hade 19 ton i bulben, att masterna var 34 meter höga med 750 kvm segel på undanvinden, och att laddet i vanten kunde uppgå till 40 ton. Smått ofattbart alltihop. Men på banan var egentligen båtarna inte särskilt häftiga. Det mest spännande vara att de kunde manövreras väldigt finkänsligt och vända så snabbt att man kände sig som slungad ur en kanon om man befann sig i aktern när rorsman gav fullt utslag i tio knop. De kunde kryssa med extremt snäva vinklar mot vinden och krävde en väldigt synkad och väldigt muskulös och uthållig besättning för att kunna seglas optimalt.

Visst var det en upplevelse för en 22-årig grabb att vara med. Men det dröjde inte länge förrän jag längtade efter att segla små planande skiffar eller katamaraner och ett hett samtalsämne bland besättningarna var vilken typ av båt som skulle seglas i nästa America’s Cup. Alla hoppades på något snabbare, något som planade. Något häftigt som man med gott samvete kunde kalla seglingens Formel 1. Ingen av oss kunde då tänka sig att det skulle sluta med vingförsedda katamaraner på 72 fot som dånar fram på bärplan i 50 knop.

Det var ju häftigt när man i prestartens första ögonblick dånade i 10-12 knop med 24 ton båt rakt mot våra motståndare. I sista stund girade i sista stund och båtarna gled upp sida vid sida. Det var spännande varje gång. Tänk att göra detsamma med en flygande katamaran i 40 knop. Det är overkligt och jag tror inte som inte varit ombord kan göra sig en föreställning av hur galet det är.

Bra med utveckling
Jag gillar utvecklingen som varit och tror att vi i finalen mellan Team New Zealand och Oracle utöver galna fartscener även kan få se tight racing. Båda har kommit långt i sin utveckling av båtarna och har kunna börja fintrimma snarare än att lära sig hur man seglar båten.

Vad gjorde att Nya Zeeländarna vann?
De var de första att lyckas med att segla effektivt på bärplan och har hela tiden legat i framkant på den punkten som visat sig vara helt avgörande. Bland annat har de flyttat fram sina bärplan i förhållande till sin första båt, vilket gjort att de kunnat lyfta tidigare och enklare kunnat hålla sig uppe på bärplanen i gipparna. De har också varit överlägsna när det gäller besättningsarbete, vilket blir mest synligt i just gipparna där timingen är avgörande. De har seglat riktigt bra och ofta gjort bra starter. Inte minst i sista matchen då de redan vid första halvvindsrundningen ledde med 16 sekunder.

Hur står de sig mot Oracle?
America’s Cup är känt för hemlighetsmakeri och spionering. Genom tiderna har många team haft en anställd som i princip bara ägnat sig åt att analysera och spionera på motståndarna. Men nu verkar få veta hur snabba Oracle är.

Amerikanarna har tränat mycket i sitt eget team med sina två båtar. Vi har sett dem sida vid sida mot Nya Zeeländarna vid två tillfällen. Första gången såg de till en början lika snabba ut men så plötsligt lyfte Oracle på sina bärplan, på kryssen, och fullkomligt förnedrande Nya Zeeländarna.

Men nu verkar det vara jämnare. För bara ett par dagar fick vi återigen se dem sida vid sida för ett kort ögonblick och då seglade båda på bärplanen på kryssen och verkade väldigt jämna, även om amerikanarna såg aningen mer stabila ut.
Det är andra gången Team New Zealand slår Luna Rossa i en Louis Vuitton final. Sedan 1995 har de vunnit två gånger och förlorat två.

Den stora finalen pågår 7-21 september och alla seglingar kommer att livesändas.

Här är sista matchen i Louis Vuitton-finalen i repris. Man får också en lektion i prestart av Artemis rorsman Nathan Outteridge. 

AC 72:
Längd: 26,2 m
Längd vattenlinje: 22 m
Bredd: 14 m
Djup: 4,4 m
Mast: 40 m
Segelarea, vinge och gennaker (som bara används i lättvind): 580 kvm
Antal besättningsmän: 11
Mer info: www.americascup.com.