Den 4 januari föddes Magnus Olsson. Året var 1949 vilket innebär att han söndagen den 4 januari 2009 fyller 60 år. I över 30 av de åren har han varit professionell seglare.
Födelsedagen firar han någonstans i Malaysias djungel. Det är stop-over i Volvo Ocean Race och Magnus har några dagar ledigt från Ericsson 3.

Ung för sin ålder kan man säga om Mange Olsson, 60 år. Foto: Oskar Kihlborg/ERT

Magnus “Mange” Olsson är nu som 60-åring inne på sin sjätte kappsegling jorden runt, fyra Whitbread och två Volvo Ocean Race. Vann gjorde han med Paul Cayard som skeppare 1997/98 och båten hette EF Language, två andraplatser; dels med Intrum Justitia 1993/94 och dels med Assa Abloy 2001/2002. Trea blev det på premiärturen 1985/86 med Drum och femma med The Card 1989/90.

Seger i Whitbread 1998 med EF Language

–    Lite knäpp är jag förstås, att segla jorden runt som 60-åring, att ständigt ha våta kläder, att ständigt känna oro och ångest. Men att få vara med i en grupp, att få bidra med min erfarenhet är skitkul, säger han i en intervju till Dagens Nyheter.
– Nej, jag kan inte vara utan det här, det är ett gift, en drog.

I intervjun till Dagens Nyheter nämner Magnus Olsson att det i pressade lägen gäller att hålla humöret och behålla gnistan.
– Ett förlösande skratt kan lösa spända knutar. Min roll är att se till att vi trivs, trots svåra förhållanden. Jag påminner gärna om att våra motståndare har det lika besvärligt som vi.

Magnus kommer in på vad ett gott ledarskap kan för med sig och nämner som exempel en natt i ett stormigt Södra Oceanen ombord på Intrum Justitia 1993 när Lawrie Smith var skeppare.
Den händelsen går att läsa i boken “Viljan att vinna” där Magnus berättade om sin segling för hamnens redaktör som skrev den varma sommaren 1994.

“Pressen på både båt och besättning är stor. När jag står där bakom ratten och båten pressas till det yttersta känner jag tydligt den smala balansgången mellan succé och katastrof. Även om det inte syns utåt eller märks på mitt sätt att styra så finns där ibland en begynnande oro över vad som kan hända om jag gör ett litet misstag. Farligt.
Lawrie kommer upp på däck. Han om någon känner till vad som kan röra sig i huvudet på en rorsman under hårda undanvindar, och jag ropar till honom:
–    Lawrie, jag vet inte om jag klarar det här. Vi kanske ska minska segel?
Lugnt och självklart ropar han tillbaka:
– Gör bara ditt bästa. Jag tar konsekvenserna.”