Transportstyrelsen föreslår i en rapport att det införs ett generellt förbud för fritidsbåtar att släppa ut toalettavfall såväl längs svenska kusten som i insjöar. Samtliga fritidsbåtar som har en fast toalett installerad måste ha en tank med möjlighet till sugtömning i land enligt förslaget.
Dessutom föreslås att kravet på fritidsbåthamnarna förtydligas så, att samtliga hamnar ska ha mottagningsanordningar som kan ta emot det toalettavfall som fritidsbåtarna som anlöper hamnen behöver lämna där.
Transportstyrelsen fick i mars 2009 i uppdrag från Näringsdepartementet att, i samråd med Naturvårdsverket och Sjöfartsverket, utreda förutsättningarna för ett införande av ett förbud mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar och hur det ska avgränsas.
Uppdraget har utmynnat i en rapport, där Transportstyrelsen bland annat redovisar en samhällsekonomisk konsekvensbeskrivning av ett förbud, inventerar befintliga mottagningsanläggningar, tekniska lösningar för båtar och mottagningsanordningar samt konsekvenser av kostnader och möjligheter till finansiering.
Förslaget som Transportstyrelsen lämnar till regeringen kan sammanfattas i tre delar:
– Ett generellt förbud som stadgar att fritidsbåtar med fast toalettinstallation inte får släppa ut toalettavfall. Detta gäller fritidsbåtar inom Sveriges sjöterritorium och svenska fritidsbåtar inom andra vattenområden.
– Ett konstruktionskrav att samtliga fritidsbåtar med fast toalettinstallation ska ha en tank med möjlighet till sugtömning till mottagningsanordning i land. Om denna möjlighet inte finns, måste toaletten tas bort från båten.
– Ett förtydligande av kravet att samtliga fritidsbåtshamnar ska ha mottagningsanordningar som kan ta emot det toalettavfall som de fritidsbåtar som anlöper hamnen har behov av att lämna dit. Det kan omfatta landtoaletter, utslagsvaskar och sugtömningsanläggningar. Vilka möjligheter som ska finnas i en hamn beror alltså på hur behoven ser ut.
Transportstyrelsen ser såväl miljömässiga som rättsliga argument för förbudet. Dessutom framför myndigheten estetiska, hygieniska, sanitära, etiska och moraliska argument.
– Vi ser den miljömässiga nyttan som förbudet innebär som viktigast, säger Per Nordström, sjöfartsdirektör på Transportstyrelsen.
– Dessutom har vi i Sverige förbundit oss genom Helsingforskonventionen att genomföra ett sådant förbud, men ännu inte gjort det. Det föreslagna förbudet ger oss möjlighet att leva upp till det vi lovat.
Förbudet föreslås ske i två steg. Steg 1 omfattar de miljömässigt mer känsliga områdena i Sverige, steg 2 övriga områden. Steg 1 föreslås kunna träda i kraft två år efter att ett beslut om förbud fattats av regeringen, steg 2 ytterligare två år därefter.
Eftersom ansvaret för att anlägga anordningar för att ta emot toalettavfall från fritidsbåtar föreslås läggas på hamnarna, t ex kommuner och båtklubbar, anser Transportstyrelsen att det är bra att det så kallade Lova-bidraget finns så att hamnarna ska kunna söka bidrag för detta.
