Det blev en intensiv start när äventyrarna Sören Kjellkvist och Glenn Mattsing kastade loss för sin 3 000 kilometer långa roddtur.
Efter första dygnet rapporterade de om sjösjuka i kraftiga dyningar (se videoklippet närmast nedan) men de var samtidigt upprymda av djurlivet och möten med kustlabb, lunnefågel, sillgrissla, tobisgrissla, sula, säl, tumlare, grindval och så sillval som kan bli upp mot 25 meter långa och väga 100 ton.
– Första dagen så behövde vi vänja oss vid havet. Sjösjukan var något som kom och gick under Barents hav. Glenn mår sisådär här.
Svår sjösjuka redan första dygnet.
Nu har de nått Longyearbyen på Svalbard och tvingats pausa expeditionen på grund av att havsisen i norr ligger för tät mot Nordostlandet.
Sju mil/dygn
Sören och Glenn turas om att ro den 7,3 meter långa specialbyggda roddbåten i tvåtimmarspass dygnet runt och hoppades kunna avverka motsvarande sju landmil per dygn.
Planen var alltså att ro runt Svalbard. Någonting som ingen tidigare har gjort då det knappast har varit möjligt på grund av den täta havsisen i området.
På senare tid har dock somrarna vid 80 grader nord blivit mer och mer fattiga på is och då sommaren 2017 på förhand såg ut att bli rekordvarm för området så var utsikterna goda att kunna ro hela vägen runt den norska ögruppen.
Äventyraren Sören Kjellkvist.
Hamnen.se ringer till Sören Kjellkvist för att fråga om läget:
Så hur känns det nu när ni har tvingats, ursäkta formuleringen, lägga expeditionen på is? Besviken?
– Nej, sådant får man räkna med som äventyrare. Allt kan hända och man får anpassa sig därefter. Vi fortsätter ju vårt äventyr och vår rodd nästa år.
Vad var det största och starkaste enskilda ögonblicket?
– Det var alla möten med valar på Barents hav, ibland mellan 10 och 20 stycken åt gången. Det är mäktigt och sagolikt på samma gång. Valar är nyfikna men ändå inte för närgångna.
När fortsätter ni er rodd runt Svalbard?
– Det blir den 18 juli nästa sommar.
Vad är värst med att ro en sådan lång sträcka?
– Jag kan inte säga att det finns någonting som är värst. Jag gör detta för att det är det bästa som finns. Men visst – jag kan bli trött, hungrig och få ont någonstans ibland. Men jag vet ju att det går över och att det går i vågor, så att säga, så det är ingen fara.
Vad hittar du på när du har avslutat detta äventyr?
– Eftersom den här expeditionen blev pausad så vet jag ju vad jag ska göra nästa år. Så nej, jag har ingenting spikat än så länge, avlutar Sören Kjellkvist.
