Från bikinihäng och rödvinsdricka till ösregn, ofrivilliga gippar mitt i natten och knak från masten som ger rejäla rysningar. Lisas spännande deltagande i Atlantic Rally for Cruisers fortsätter.

2 december. 15.20 UTC. N22 W29 (första advent):

Såklart blev gårdagens lugna dag till kaos i natt. Jag sover strax nedanför sittbrunnen, så jag hör allt som sker på däck. Vid 03.30 fick vi ett par rejäla, ofrivilliga gippar som bröt sonder båda preventerna. Jag halvsov och vaknade av att det (igen) lät som att hela riggen hade gått av. Ett jättebrak och jag flyger upp ur sängen. Det är den enda stora nackdelen med att vara segelkunnig och sova vid sittbrunnen på en atlantkorsning. Vi valde att ändra kurs och därefter tog vi in på storen for att minska krafterna.

Ombord är vi en varierad besättning, varav de flesta inte har seglat innan de kom ombord på Free Spirit. Alla går nattskift och det verkar vara framförallt då som jippar och liknande sker. Det är lätt att bli okoncentrerad och det räcker med en fallning på 10 grader for att ligga i “gippzonen”. Detta börjar alla få grepp om nu, men det är inte helt lätt att manövrera 47 ton nattetid.

Trots varierande seglingserfarenhet deltar alla i seglingen och under nattpassen blir det ofta mer dramatiskt än man skulle önska.

Mitt dubbelpass började vid 04.00 och skulle inte sluta förrän 12.00, men vid niotiden var jag helt slut efter nattens preventerbyten så kastade jag in handduken. Strax innan jag klev av upptäckte vi dessutom att storseglet fått en reva i toppen, parallellt med mastliket och ca 1 meter långt. Pust, det får någon annan lösa!

Tryggve är en klippa när det kommer till seglingstekniska grejor, han fick ner storen och håller i skrivande stund på att reparera den. Trots att vi just nu bara seglar på en revad genua snittar vi ändå strax över 8 knop, vilket räcker för att avverka de planerade 200 sjömilen per dygn som vi satsar på. Om några få minuter har vi seglat 1 000 sjömil totalt.

Det lönar sig ofta att ta med sig lite fiskeredskap under Atlantöverfarter.

Idag fick vi även var första fisk, en “barracuda” som Nathalie kallade den. Vi tror att det är någon sorts dorado, guldmakrill, guldgrönskimrande, vacker fisk på ca 2,5 kilo. Tryggve tillagade en fantastiskt god lunch, smörstekt fisk, stekt lök och en tomatsallad toppat med citron. Mums!

I kväll har jag pass från midnatt till 04, förhoppningsvis är det slut på gippar, trasiga backstag och smällande segel.

3 december. 16.20 UTC. N 20 W 32 (1201 nm)

En fantastiskt fin dag. Vaknade upp vid 10 efter gårdagens nattpass. Nybakat bröd till frukost och sen bikinihäng i sittbrunnen. Pass 12-16 med Lars och Håkon. Efter att ha laddat ner vädret la vi om kursen från 270 till 240 grader. Nu styr vi rakt mot St. Lucia och snittar strax under 10 knop. Eftermiddagshäng med vitt vin, kycklinggryta och strålande sol, livet på havet är rätt gott ibland!

Atlantöverfarter är inte bara medåka och solsken.

Havet är vilt, med vågor upp mot 5 m. Free Spirit är stabil och skär sjön bra så länge hon har tryck i seglen. Vi har gått från saxade försegel till att nu ha dubbla försegel på läsidan. Storseglet är fortfarande inte fixat, men med den har farten är det knappast någon brådska. Atlanten är mycket salt, allt smakar salt och huden blir len av alla salta duschar – härligt!

Oavsett om man längtar fram eller inte är det kul att hänga med och gissa hur lång tid överfarten ska ta. Standard är att man slår vad några dagar efter avfärd.

Imorgon kl 13 har vi varit ute i en vecka och då har vi ca 10 dagar kvar, max. Det är 2 800 sjömil från Las Palmas till St. Lucia och vi siktar på att avverka ca 200 sjömil per dag, vilket skulle ge oss en passagetid på 14 dagar. Rekordet är 11 dagar och 9 timmar. Håller tummarna för att vi inte fastnar i något stiltjebälte. Stämningen ombord är toppen, inga sura miner och ingen är sjösjuk. Vi eftermiddagspeppar varje dag med hög musik och gör vart bästa for att lossa lite vikt i form av vinkonsumtion.

Foton: Nathalie Cauvi och Lisa Runnérus.