Man behöver inte bränna tusenlappar på bränsle varje gång man vill åka wakeboard. Nuförtiden går det lika bra att köpa “liftkort” och släpas runt på små sjöar runt om i Sverige eller ute i världen. Anna Simlund vann VM i grenen ifjol och David Augustinson kom tvåa. Här är en film från deras vinterträning i Thailand. 

Jag har själv testat wakeboarding i en cablepark i Indonesien och kan ingtyga att det är riktigt roligt. Åkningen skiljer sig ju en del från att åka efter en båt eftersom det inte finns några vågor att hoppa på. Istället finns det ett antal olika “hinder” som man använder för att göra trick. Det är faktiskt enklare att få till bra höjd i hoppen i cableparken eftersom draget kommer uppifrån. Även om det är minst lika läskigt att glida in mot en stor trälåda i full fart som mot en stor svallvåg.

Judith Hoppe och Malin Rapp är två andra av Sveriges främsta wakeboardåkare. Här tränar de på hemmaplan i cableparken utanför Uddevalla. 

Det värsta med att ramla är sällan att man slår sig, åtminstone inte om man fegar ur som jag. Värst är när man måste kravla sig upp i strandkanten och gå och ställa sig sist i kön för att vänta på nästa “lift”.  

Den optimala farten för att åka wakeboard eller wakeskate är cirka 15 till 16 knop. Flytväst och hjälm är obligatoriskt i parkerna och en dags åkning kostar cirka 350 kr.

En av Sveriges största cableparker ligger i Fagersta. Där kan man vara åtta åkare i banan samtidigt. Det är drygt 80 meter mellan varje åkare. Det är ett krav att man har uppsikt och att den som ramlar simmar undan ur kabelns riktning och den som åker tittar framåt. Utanför banan ligger flytbryggor som man kan simma till om man vurpar.

Ytterligare en cablepark som öppnade för ca ett år sedan ligger vid Arlanda.