Nu är det bara timmar kvar och väntan är olidlig. Mentalt känns resan redan över, även om vi har 45 NM kvar. Men belåtenheten kan inte hejda sig och därför ligger nu fokus helt och hållet på första biran, en sötvattensdusch, ett restaurangbesök och sen gammalt hederligt barhäng. Visst måste positioner fortfarande rapporteras, St. Lucia flaggan hängas upp och rodret rattas, men de är småsaker i sammanhanget. Den överväldigande känslan är: Vi klarade det, fy fan vad skönt!
Victoria af Piteå 2007-12-12
Nu är det bara timmar kvar och väntan är olidlig. Mentalt känns resan redan över, även om vi har 45 NM kvar. Men belåtenheten kan inte hejda sig och därför ligger nu fokus helt och hållet på första biran, en sötvattensdusch, ett restaurangbesök och sen gammalt hederligt barhäng. Visst måste positioner fortfarande rapporteras, St. Lucia flaggan hängas upp och rodret rattas, men de är småsaker i sammanhanget. Den överväldigande känslan är: Vi klarade det, fy fan vad skönt!
På agendan för de återstående timmarna står sista måltiden: svenska köttbullar med makaroner. Champagnen och Rosé vinet står på kylning, redo att poppas vid första tecken på land.
Hur har det gått då? Jo, tack bra, måste man väl få lov att säga. Inga personskador i alla fall, och det är väl det som räknas. Lite ryggont, skärsår och brända lår må väl vara hänt, men det är ju sånt som hör till. Det kunde ha varit värre. Nordda hade kunnat fått ett skotblock i huvudet under en av ARC’ens värsta nattstormar. Stina hade kunnat bryta ryggen vid en ofrivillig giring och Staffe hade kunnat svingas över bord imorse vid en misslyckad jipp. Men så blev det alltså inte, för här sitter vi alla välmående och belåtna och inväntar atlantens sista solnedgång.
Lite värre är det dock med materialskadorna på Victoria af Piteå. För endast 6 månder sedan var hon fabriksny utan en enda skråma. En kär ägodel som vi skulle förvaltas omsorgsfullt. Inte visste vi då att hon skulle behöva visa sådan tapperhet mot de starka krafterna som råder på sjön. För trots hennes skönhet är havet utan diskriminering, då påfrestningar och förslitningar är stora mot både hårt och mjukt, stort som litet. Men en ny bom och räls är beställda och ginackern ska reklameras och ersättas. Likaså är två mantågstöttar, mantåg och block beställda, så nu är det bara en tidsfråga innan Victoria af Piteå åter igen kan stoltseras som en fräsch och fullt sjöduglig ungmö. Sedan ser det även ut som att vi kommer segla in som klar segrare över våra vänner och ärkerivaler på båten Thindra, vilket ockå är till stort nöje för hela besättningen, men framförallt för Jimpa som såg detta som det största och enda viktiga målet med resan. Den klara segern (vi snackar ca en timma) kommer säkert att bestridas och vara föremål för diskussion, men vi var i alla fall aldrig oroliga.
Så, nog får man erkänna att vi har klarat oss rätt bra. Därför känns det så jäkla nice att snart få lägga till och låta sig uppslukas av livets goda stunder.
Paradise here we come!
På återhörandes
Victoria af Piteå
Position 12:00 UTC 11/12 2007:
14, 06 N
59, 09 W
Nu är det nära!
Wind: 23 Knots
Speed: 7,2 Knots
Vågor: 2-5 meter, en våg fyllde sittbrun och även bakre kabinerna 🙂
Topfart senaste 24 timmarna: 16,4 knop , Rekord igen, grymt bra surf av Staffe !
Meny:
Frukost: Knäckebröd mackor med mjukost och kaffe
Lunch: Tortelini
Middag: Ikeas Köttbullar och makaroner
