Duger en stulen båt som ersättning för sig själv? Det ansåg dispaschören i en märklig tvist om en stulen 41-fotare.

Som ägaren Ulf modifierat så att den skulle segla fortare.

Drygt en månad efter stöldanmälan råkade Ulfs bror se den stulna båten i Plymouth. Försäkringsgivaren Atlantica transporterade hem båten och ställde den till Ulfs förfogande. Ulf vägrade att ta emot båten för att han enligt försäkringsvillkoren inte behöver återta stulen egendom mer än trettio dagar efter stöldanmälan.

Men Atlantica hänvisade till en annan regel om att båtägaren är skyldig att acceptera likvärdig egendom som ersättning, och den här båten erbjöds enligt den regeln; för vad kunde vara mer likvärdigt än just den båt som ägaren modifierat!

I avgörandet “Sirri” 95-06-29 fann dispaschören den stulna båten godtagbar som ersättningsbåt, men ansåg att saken varit så tveksam för Ulf, att han inte borde belastas med Atlanticas förvaltningskostnader för den tid Ulf vägrat att ta leverans.