Mårten hyrde Tures 43-fotare för tre veckors julisegling i Bohuslän. Hyran var tjugotusen kronor med en skadedeposition av tvåtusen. Dagen efter övertagandet låg Mårten i Marstrand och lämnade motorn igång i minst en halv timme för att ladda batteriet.

Vid hans återkomst hade motorn stannat och befanns ha skurit, troligen på grund av maneter i kylvattenintaget.

Mårten ville ej vänta på reparation utan hävde avtalet. Ture krävde ersättning med 7 500 kr för reparation, 15 000 för ej erlagd hyra och 850 kr för debiterad båtplatsavgift. Mårten kunde på sin höjd vitsorda reparationskostnaden.

Skiljedomaren framhöll att hyrestagaren enligt kontraktet svarade för fel som ej visats bero på ägaren eller båtfel, och att han därför måste täcka reparationskostnaden. Båtplatsavgiften var en direkt följd av reparationen och ingick i hyrestagarens ansvar.

Däremot hade kontraktet ingen bestämmelse om ansvar för sådan följdskada som hyresbortfall. Ansvar för sådant måste enligt vanliga regler bero på om skadan berodde på hyrestagarens fel. Det ansåg skiljedomaren att den gjorde, eftersom man inte bör lämna en båtmotor ingång obevakad under så lång tid som en halvtimme. Eftersom båten blev stillaliggande för reparation nästan hela hyrestiden, måste hyrestagaren täcka också den kostnaden.